Välkommen hem! - dag 14

Idag har Linda:

• Fått komma hem till vårt sjukhus!

--- ooo ---

Idag skedde det, Linda fick lämna Linköping och komma hem till vårt sjukhus, strax efter kloickan sju ikväll kom hon hit. Trött efter resan men nu är hon äntligen nära oss! Nu är det Corona-tider och allt är som det är. Vi kan ännu inte träffa henne men Johan och Alva ska få hälsa på henne i morgon och hälsa henne välkommen hem. Johan ska även få ett samtal med en läkare som ska gå igenom hur de ser vägen framåt för henne. Hon är igång, hon kämpar och gör framsteg. Men situationen är ännu skör, hon är förlamad på höger sida och vi, åtminstone jag, vet inte om hon kan prata eller göra ljud. Hon förstår dock och idag fick vi veta att hon numera både kan nicka och skaka på huvudet, ja och nej, ett stort steg när det gäller att kommunicera.

Linda har också fått sin mobil, Johan hade skickat en film och lite bilder på messenger, en video som visade henne hur hon skulle komma åt de bilder och filmer vi lagt upp. Två minuter efter han hade skickat såg han att Lindas mobil  hade visat meddelandet, vi tror att det var Linda som hade läst och sett budskapet.

--- ooo ---

Lindas syster Anna har idag också tagit ett steg på väg hem, hon studerar i Uppsala men har velat komma hem nu när Linda fått sin stroke, hon vill komma nära familjen. Anna har idag tömt sin lägenhet i Uppsala och kommer hem med hela sitt flyttlass nu till helgen. Det ska bli skönt att få hem Anna och ha henne här i närheten. Vi hoppas hennes pojkvän från Uppsala ska följa efter henne ner efter sommaren. Lilla syster Lisa studerar utomlands, men även om inte hon kommer närmre oss så kommer hennes pojkvän att flytta till henne. Till hösten studerar de båda tillsammans i samma stad, det känns skönt att hon får med sig någon dit när hon inte är hemma hos oss. Oron för Linda finns kvar och är oändligt mycket större än innan, men jag är oerhört glad att det verkar ordna till sig bra för systrarna. Mina älskade barn!

--- ooo ---

Nu känner jag lite mer tillförsikt, jag känner till och inser farorna och riskerna som ännu finns kvar för Linda. Men på samma sätt som oron hade överhanden nu och hopp och tillförsikt verkade mer fjärran så kan jag nu känna att det är istället tillförsikten och lugnet som fått överhanden och oron för riskerna är den svagare känslan. Jag har tilltro och tillförsikt för att det ska gå bra med Linda, det känns skönt.

Med det så kan jag ändra underrubriken på min blogg, jag lägger till några ord om "vägen tillbaka". Den finns nu, jag kan se början på den och ser fram emot att få se vad som finns utmed den vägen. 

Idag blev det ett kortare inlägg, det korta som jag kanske hade tänkt skriva igår. Idag har det hänt massor, men jag är lite slut i huvudet så jag tar paus nu, ska nog spela in en film till Linda och hälsa henne välkommen hem...