Min älskade Linda

Bilden i inlägget är snart ett år gammal, det är nog ett par veckor kvar. Mitt i full pandemi fick vi lite överraskande lov att besöka en IVA avdelning och hälsa på Linda. Efteråt har vi nog insett att orsaken troligen var att de inte trodde hon skulle klara sig... Men det gjorde hon!  Idag kan hon gå, hon börjar få igång talet. Högersidan är ännu förlamad men hon gick fram och tillbaka till förskolan för någon vecka sedan! Kämparandan är stark! Så oerhört tacksam att vi sitter här där vi gör idag. Allt kunde varit mycket bättre förstås, men det kunde också ha varit oerhört mycket sämre... Tacksam, dagens ord...

Idag fyller Freja 1 år, det är ett år sedan allt började. Det gick bra till en början, dagen efter förlossning får vi reda på att "allt är inte bra med Linda". Oro... Men en film som visar Linda sitta upp och prata, om än med besvär, lugnar lite - "Det ser ju inte så farligt ut"... Sen gick det ett dygn till och sen kom det där hemska, meddelandet om att "Linda är jättedålig, hon åkte med iltransport till Linköping, jag vet inte vad som händer!". Stackars Johan står med en nyfödd och vet inget, ingen visste... Idag vet vi... Men idag är det ändå en födelsedag! Vi firar! Det är bra! Kalaset är i morgon och då firar vi också, både lilla Freja, ett charmtroll utan like, och vi firar att Linda är med på kalaset! Det är jobbigt, men det rullar på, första året med Freja blev inte som någon hade tänkt sig men alla är med. Linda satte tidigt upp ett mål när det gällde talet, hon ville kunna säga "Jag älskar dig!" Hon har kämpat, det har gått lite upp och

Det var ett tag sedan jag skrev något här, ett bra tag sedan, närmare 4 månader och nästan lika många dagar. Det innebär inte att inget hänt, men det är kanske inte så mycket att berätta om. Kanske... Har jag nämnt att Linda nu går utan kryckor, hemma i alla fall? Det gör hon, rullstolen är knappt använd, jag har inte sett den på länge. Hon är mer och mer rörlig, sist jag träffade henne frågade jag om hon kände något i den förlamade sidan, och för första gången så nickade hon och visade att hon faktiskt känner lite mer, det går åt rätt håll... Vet ni om att Linda nu kan läsa och även uttala de flesta av namnen på de om kring henne? Hon har lite svårt med mitt namn, Anders, det gör dock inget. Jag vill ändå att hon säger Pappa och det kan hon. Ljuden som var svåra innan kommer lite lättare, hon kan tom säga Freja numera. Hennes utveckling med talet går riktigt bra, hon går en speciell kurs tre dagar i veckan och hennes handledare är förvånad över hennes framsteg. Trots att hon antogs ti