Om bloggen

Detta är min terapi, mitt skrik ut i rymden över den smärta, panik och ångest jag känner när min äldsta dotter, Linda 29, drabbats av proppar i kroppen efter en förlossning. Hon svävade mellan liv och död en helg innan de lyckades stabilisera henne vid liv, fortfarande på en mycket skör och låg nivå. Den första dagen jag fick träffa henne efter nästan en veckas kaos har jag satt till "dag 0". Behovet av att få ur mig smärtan och ångesten resulterade i tankar på en blogg, det är den du nu läser.

Jag kommer skriva om vad som fyller mig vid de tillfällen jag skriver. Jag skrive när jag känner att jag måste få utlopp för det som skrämmer eller tynger mig, ibland kanske bara för att informera om läget. Det kommer tidvis troligen bli både inkonsekvent, förvirrat och kanske tom felaktigt. Om ni söker en röd tråd så är detta troligen inte rätt plats... Den enda röda tråd jag hoppas på är min dotters tillfrisknande.

Jag kommer hålla bloggen rimligt anonym för de som inte känner någon av oss. Anonymiteten är ingen tävling eller utmaning, den som vill kan säkert söka upp och dra slutsatser om oss det berör. Men det finns ingen poäng i det, det är inte vad detta handlar om. Sannolikt kommer denna blogg att innehålla ganska få bilder, eller så dyker samma bilder upp om och om igen. Ni som eventuellt kommenterar, håll er till förnamn och tänk efter om ni delar bilder.

Till sist lite om vad som gäller för bloggen. Kommentera gärna i trådarna, men håll er till ämnet och i en god ton, räkna inte med svar direkt (min bevakning av internet är den lägsta jag någonsin haft) men jag lovar att försöka svara på riktiga frågor. Ovidkommande kommentarer och liknande kommer troligen raderas.

/Lindas pappa