Min älskade Linda

Förra veckan var Johan och barnen i sommarstugan och Linda fick hålla till godo med föräldrar och syskon. Hon var inte överförtjust men när jag träffade henne var hon ändå på gott humör. När de kom hem skulle Linda för första gången på nästan 3 månader få tillbringa en helg hemma. En milstolpe. Hon skulle komma hem på lördagen och sova över till söndagen, riktigt så blev det inte, Lindas "skämtlynne" slog till. Jag har bara hört detta i andra hand men det låter precis som ett av Lindas upptåg. I fredags kom hennes mamma och syster och skulle fika med henne på eftermiddagen. Så när de hade dukat upp på uteplatsen och ringde efter Linda fick de till svar "Vi står och väntar på er uppe vid entrén!". Förvirring... sen kom det ett "Vi kommer ner till er...". När Linda kommer ner i sin rullstol har hon svårt att sitta rakt, hon har väldigt roligt och skrattar intensivt.  Det visade sig att det hade kommit en ny sköterska som Linda hade sagt åt att hon skulle bli

Häromdagen fick jag en hälsning på Snapchat i en grupp där Linda och Johan delar lite filmer och bilder med släkten. Egentligen var det två hälsningar, de gjorde mig enormt glad! De speglade bådas humor och att de har hittat sätt att hantera situationen som bådar enormt gott. Första filmen visar Linda sittande i soffan bredvid Freja. Johan filmar och frågar Linda: "Skulle du inte dammsuga huset idag?". Linda tittar bort med finurlig blick, Johan frågar igen, Linda tittar runt och ser helt oförstående ut, hon klappar lite på Freja och tittar på allt annat än Johan... Nästa film visar Linda i sin rullstol i full fart med att dammsuga i köket, en liten "tvåaktare" för att roa oss släktingar en smula. Jag kan inte riktigt förklara varför eller exakt vad det är men dessa små filmsnuttar innehöll mycket värme och glädje i mina ögon, det kändes lite "typiskt Linda och Johan" och visar att de hittar på lite hyss och sätt att roa sig (och oss andra) i denna nya sit

Jag har varit bortrest ett tag, nyheterna från Linda har varit ganska få men i stort sett är det samma som innan, små stabila steg framåt. Har fått några filmer där Linda jobbar med talet, det rör sig framåt, det nöjda leendet som Linda får när hon lyckas ljuda rätt är fyllt av glädje, hopp och styrka.  Nu i veckan åker Johan och barnen på en kortare semester till sommarstugan, Linda får vara hemma med oss andra. Vi ska ägna oss att göra i ordning ett rum på övervåningen där Linda kan vila eller sova, vilket som passar bäst. Allt är förberedelser för att Linda inom kort förhoppningsvis ska kunna tillbringa sin förstas natt hemma med familjen! Hennes rehabiliteringsplan ligger ännu fast, det är ca 5 veckor kvar tills hon planeras flytta hem. Allt går på fullvarv trots semestertider. En tacksamhetens tanke till all personal på Rehab som jobbar med Linda och alla andra, vi är oerhört tacksamma för det ni gör! Länge sedan jag träffade Linda nu, ska försöka få tid för ett besök snarast möjl

Idag hann jag inte hälsa på Linda, det var för mycket annat just idag. Tidigare i veckan har Linda haft fullt upp, lite trist, inte att hon har fullt upp men att vi inte hann träffas. Men ungefär samtidigt som jag fick ta beslutet att jag inte hann så dök denna bild upp i Messenger, och jag blev glad ända in i märgen.  Det händer inte mycket på bilden, men bara att se Linda vara igång, göra något alldagligt och dessutom hemma hos sig själv, det fyller mig med en alldeles speciell glädje som jag sällan känner. Den går rakt igenom hela mig. Jag kollade av med Johan om det hänt något mer under veckan, t.ex. om hennes högersida blir mer inkopplad. Just högersidan hade inte hänt så mycket med, men hon blir mer och mer rörlig, kan göra mer. Dessutom så ökar Lindas förmåga att kommunicera och tydligheten i vad hon menar och vill har ökat. Som Johan formulerade det "en lite enklare typ av charader" krävs för att kommunicera. Det är bra, blir bättre, kommer att bli bra det här...

Igår hörde Johan av sig, Linda hade chockat både sig själv och alla andra genom att plötsligt säga "Hej!". Hon hade fått Freja i knät och plötsligt hördes ett "Hej!". Hon kunde dessutom säga det om och om igen! En stund med stor lycka! Idag ringde jag och fick säga Hej till Linda på telefon, det känns stort. Återigen en banal sak som inte borde väcka någon uppmärksamhet men som just nu är värt att skriva om, att fira! Vi får hoppas fler ord och annat kommer till henne lite av en slump, när man minst anar. Annars är semestern igång för mig, det innebär att jag inte kommer sitta vid dator lika ofta och länge som innan. Inläggen kommer bli lite färre ett tag. De har redan taktat ned en smula då Linda nu mår så bra så hon hittar på mer och det är inte lika lätt att boka in en tid att träffa henne, alltid något på gång. Jag hoppas dock att jag ska få rapporter om framsteg och händelser även under semestern. Och att någon är intresserad av att läsa om det... Kanske det är