Min älskade Linda

Idag opererades Lindas knä, de sydde igen en venport i samma veva. Det var mycket jobbigare än jag hade trott. Operation m.m. tog ca 30-40 minuter men när jag fick meddelandet "Nu är jag hos Linda på uppvaket" från Johan så slog skräcken till... Det har varit lite för mycket som hänt kring "uppvaket" tidigare. Efter någon timme så kom ändå beskedet att allt var väl och Linda var igång igen, det kändes bra... mycket bra... Nu är jag lugn igen...

  Fick denna bilden av Lindas syster Anna, hon hade gett Linda en "make-over" för hon och Johan skulle ut på stan och äta middag. Jag åkte dit direkt på den, hon är så fin Linda, det sneda leendet hon har fått numera och glädjen som strålar från bilden... Oemotståndlig... Älskar dig Linda! En sak till, det blir en operation av Lindas knä i morgon bitti. De har kollat upp henne väl, vi är nöjda, kanske inte helt lugna än, inte jag i alla fall. Men för att använda Johans egna ord: "det känns som ett extremt planerat ingrepp", bättre än så blir det nog inte...

Lovade ju att återkomma när jag fick besked om hur det gick med Linda och hennes knä. Det blir två veckor(!) på sjukuhset för Linda. Låter drastiskt men jag är glad för det, de tar hennes tillstånd på allvar och kollar upp allt innan operationen. Lite smolk i bägaren är att de gjorde inte det av sig själva utan Linda och Johan fick bromsa och kräva att de skulle blanda in "alla" innan de började operera. Hjärtläkaren var glad att de gjorde det... Jag med... Operationen Linda behöver är en rutinoperation, men de måste ge henne intravenöst dropp i ca 2 veckor efter ingreppet (även det standard) men de vill utreda allt om hur de ska operera och framförallt bedöva henne, det tar ett par dagar extra... Återigen, jag är glad att de kolla upp henne ordentligt innan de gör något! Tyvärr är Linda inte lika glad, hon vill inte hamna på sjukhus igen och saknar redsan barnen. De kommer och hälsar på men det är inte samma sak som att vara hemma. Jag förstår henne men är ändå tacksam att d

 Jag måste lugna er, det är ingen som helst fara med Linda! Hon kämpar på och tar sig framåt i bra takt, och precis därför får hon nu spendera en natt på sjukhus... Återkommer till det... Det finns inte så mycket att rapportera, krisen är över och den lilla familjen formar sin nya vardag kring sin nya situation. Linda är på oförskämt gott humör (för det mesta) och tränar och ligger i allt vad hon kan. Jag har haft lite svårt med att träffa henne, jag drabbas av en sorg över det som "borde varit" när jag träffar henne. Det finns inget hos Linda som framkallar det, hon är mestadels glad och ler åt det mesta, det ligger helt hos mig och är troligen helt ogrundat.  Jag var där igår och fick precis in en timme mellan föregående och efterkommande besök. Det är släkt och vänner och även hennes arbetsgivare är på gång att hälsa på henne. Barnen sköter sig som små änglar men Johan får nog slita hårt för att klara skivan, Linda hjälper till med allt hon kan men det är ändå en del över