In på sjukan igen...

 Jag måste lugna er, det är ingen som helst fara med Linda! Hon kämpar på och tar sig framåt i bra takt, och precis därför får hon nu spendera en natt på sjukhus... Återkommer till det...

Det finns inte så mycket att rapportera, krisen är över och den lilla familjen formar sin nya vardag kring sin nya situation. Linda är på oförskämt gott humör (för det mesta) och tränar och ligger i allt vad hon kan. Jag har haft lite svårt med att träffa henne, jag drabbas av en sorg över det som "borde varit" när jag träffar henne. Det finns inget hos Linda som framkallar det, hon är mestadels glad och ler åt det mesta, det ligger helt hos mig och är troligen helt ogrundat. 

Jag var där igår och fick precis in en timme mellan föregående och efterkommande besök. Det är släkt och vänner och även hennes arbetsgivare är på gång att hälsa på henne. Barnen sköter sig som små änglar men Johan får nog slita hårt för att klara skivan, Linda hjälper till med allt hon kan men det är ändå en del över för Johan att stå i.

Linda jobbar även vidare med talet, det var lite nya träningsmetoder på gång med en app. Ska bli spännande att se hur det kan fungera. För någon vecka sedan fick jag en video där Linda tydligt och kraftfullt sa "APA", hon gjorde det 3 gånger sen brast Alva ut i hysterisk gråt...

Det här med sjukhuset då, jo, som jag tror jag har antytt redan innan, Linda tränar mycket, Linda är enormt målmedveten, hon är envis. Hon åker rullstol så lite hon kan, går helst utan krycka men om det behövs använder hon kryckan. Hon rör sig förhållande vis, sett till förutsättningarna, ganska obehindrat hemma. 

Häromdagen fick hon ont i knäet när hon var på Rehab, de var rädda hon hade fått en propp så Johan fick komma och de åkte in på akuten. Det tog några timmar, ganska många, men sen fick de reda på att det var en inflammation i knäet, troligen orsakad av... överansträngning... Vi som känner Linda är inte så överraskade tror jag. Och den där överansträngningen har spökat lite, idag var de inne igen och nu blir det en liten operation (lokalbedövning) där de ska tömma på vätska och hon får även antibiotika intravenöst. Det blir att hon får stanna över natten, Johan får sova över han också. Operationen blir i morgon, det låter ganska vardagligt och ofarligt, men visst är man lite nervös ändå... Ska försöka återkomma med ett nytt inlägg när vi fått besked om hur det har gått.