Detta har hänt

Detta är mitt minne av de händelser som ledde fram till det hemska, det kan finnas fel och brister i det men jag tror tidslinjen stämmer. Kanske jag rättar den eller inte, men i stora drag stämmer det nog. Jag försöker skriva denna kronologi utifrån fakta, även om jag låter saklig och faktabaserad så kan jag garantera er att det finns känslor bakom, men de kommer flöda på andra platser på denna blogg...

Det värsta som kan hända i livet börjar 2020, den...

22 april

Den största glädjen i livet, min dotter Linda åkte till sjukhuset på en planerad förlossning, Alva ska få en lillasyster. Hon hade gått över tiden med 16 dagar tror jag. Vid första besöket på förmiddagen svarade hon att hon hade "hostat lite sen i januari" så de tog ett Corona-test och de fick åka hem igen. Vid 18-tiden på kvällen fick de komma in igen, testet visade ingen Corona, förlossningen sattes igång.

23 april 

På morgonen får vi ett meddelande, Alvas lillasyster som senare skulle få namnet Freja, föddes på morgonen och allt gick bra! Linda hade rullats iväg på en rutinoperation för att ta bort moderkakan, en försiktighetsåtgärd baserad på komplikationer vid förra förlossningen då man också upptäckte ett medfött hjärtfel hos Linda. Förlossningen hade planerats och följts upp hela graviditeten av specialister.

Vid lunch får vi besked om att något inte stämmer, de har svårt att väcka Linda ur narkosen, hon svarar inte riktigt och de får inte kontakt med henne. De gör flera undersökningar och röntgar men hittar inget direkt som påvisar något fel. I väntan på att kontrastvätska från en röntgen ska gå ur kroppen inför nästa så är det en ängslig väntan för hennes man Johan som ska ta han om Linda och även lilla Freja.

24 april

Lite osäker på när allt hände, jag tror vi är inne på fredagen nu. Vi får reda på att de har hittat en propp i Lindas hjärna som slagit ut talcentrum, det finns gott hopp om återhämtning och Linda påbörjar direkt och envist träning för att återvinna förlorade förmågor. Hon har full rörlighet i kroppen.

Linda får besök av sin dotter Alva, 2 år. En video med Alva och lillasyster Freja kommer på något socialt media. Vi får också en ganska gripande video där vår älskade språkpolis och svenska lärarinnan Linda, snart 29 år, envist kämpar med att stava till "Spegel". Det är kluvna känslor, det finns hopp och förtvivlan i samma bild.

Johan och lillasyster Freja får sova på sjukhuset och stackars Johan ska slussa lilla Freja genom barnavården och ta in allt där samtidigt som Linda ligger på en annan avdelning med ständiga undersökningar.

25 april

Den hemskaste dagen i Lindas, mitt och många andras liv, en rejäl bredsida från livets allra jävligaste sida slår till med full kraft. Som tur är så sover Johan tillsammans i ett rum med Linda och Freja, ca kl 03 så vaknar Johan av att Linda har spasmer och ryckningar. Personal larmas och på ögonblick är rummet fyllt av läkare och sköterskor. Redan kl 06 tror jag Linda är i Linköping eller åtminstone på väg. Klockan 09 denna hemska lördag så får vi beskedet att Linda har blivit akut sämre... Världen rämnar... stannar... allt faller ihop...

Beskeden under dagen är hemska, nästan omöjliga att ta in, Linda är helt förlamad på höger sida, de får kontakt med henne och hon kan röra vänster arm och ben. De anser sig kunna kommunicera med henne, Linda svarar genom att klämma i fingret på den hon kommunicerar med, hon kan inte tala. Läget är kritiskt och det konstateras att Linda har fått proppar i lungorna, halsen och ljumsken. Propparna i halsen stoppar blodet till vänster hjärnhalva nästan helt, hon förlorar ca 75% av vänster hjärnhalva. Samma till höger men den proppen sitter lite annorlunda och endast små skador kan skönjas, höger hjärnhalva får blod från andra, sekundära, kärl och ser ut att ha klarat sig bra.

26 april

Åter igen lite oklart om jag minns rätt, men Linda opereras kl 02 och de avlägsnar en del av kraniet för att tillåta att svullnaden i hjärnan får utrymme och inte förvärrar situationen. Hennes man Johan och lilla Freja får åka upp och hälsa på henne. Med sin vänster arm så visar Linda att hon vill ha Freja på bröstet och hon håller om lilla Freja så gott och hårt hon kan. Johans intryck är att hon pendlar lite mellan vakenhet och medvetslöshet. Efter operationen är ena ögat helt igensvullet och det andra är halvslutet, kanske som följd av förlamningen. Men de får träffas, och Linda är med och får hålla sin efterlängtade och älskade Freja.

Efter att Johan och Freja har åkt så upplever personalen att Linda tappar medvetandet mer och mer, det tas ett beslut att utföra ytterligare en operation.

27 april

Vid lunchtid utförs en uppföljande operation, ytterligare delar av kraniet plockas bort och de delar av hjärnan på vänster sida som är helt döda plockas bort. Man sätter även in en tryckmätare som registrerar trycket i hjärnan. Enligt läkarna är denna och även föregående operation rena rutinoperationer och riskerna anses vara låga, men Linda har komplikationer som är utöver det vanliga och utgången är oviss, risker finns kvar.

På eftermiddag/kväll kommer beskedet att operationen har lyckats och allt ser stabilt ut, det följer nu tre kritiska dygn där Linda ska hålla helt sövd och det enda vi kan göra är att vänta. Hon ligger på neurologiska intensivvården och är under den absolut bästa tänkbara övervakning.

29 april - dag 0

Trots totalt besöksförbud så får vi i familjen möjlighet att besöka Linda denna dag. Ett fantastiskt initiativ av kuratorn i Linköping som ansöker om undantag från besöksförbudet. Det är jag, Lindas mor och hennes två systrar som åker upp tillsammans med Johan och Freja för att besöka Linda. För mig är detta något jag har längtat efter, jag måste få se min dotter. Alla har olika behov och fasor och det är nog bara jag och Lindas mor som sitter en längre stund hos henne.

Jag sätter denna dag till dag 0 i tideräkningen. Trots funderingar kring lämpligheten så tar jag en bild på Linda där hon ligger. För mig är hon det vackraste och mest underbara som finns, oavsett hur hon ser ut. Bilden blir väldigt fin, jag älskar den lika mycket som jag älskar henne. Jag tänkte ha den som start på en resa mot något bättre. Den resan vilar på något väldigt skört, ett hopp om något som ingen idag vet om det ens är möjligt. Den bilden delar jag inte, den är mellan mig och Linda har jag tänkt. Kanske jag tänker om, men det blir senare i så fall...

--- ooo ---

Nu är Lindas stabilitet och tiden vår vän, personalen har hälsat att deras patienter ofta visar oro men inte Linda, hon är väldigt lugn. Hon rör på sig då och då, vid ett tillfälle försökte hon ta ur slangarna till respiratorn. Vi som känner henne ser det som ett tecken att hon fortfarande är med oss och hon kämpar envist därinne. 

Lindas lugn i sig själv och självsäkerhet har också påtalats, hon har en trygghet, envishet och styrka som ger gott hopp, bara hon får leva. Hennes liv är mycket skört, minsta lilla komplikation är ett hot. 

Detta är preludiet till denna blogg...