Min älskade Linda

Allt rullar på, mot semestern för många, och en massa andra saker. Även Lindas liv rullar på, jag har inte träffat henne på ett tag, hon är allitd iväg på något. Nästan normalt, det brukar inte vara helt lätt att lyckas boka en tid med Linda, de håller igång. Det gläder mig enormt! Inte att vi inte hinner ses så ofta längre men att hon "kör på", att hon inte låter sig hindras av rullstol, förlamning, den fula hjälmen och annat som kom med hennes stroke. Jag har inte koll på vad Linda gör normalt sett varje dag i sitt liv, men nu försöker jag hålla mig lite bättre informerad. Men det låter väldigt normalt, hon hänger hemma med Johan och barnen, hon och Johan får lite ensamtid också. En dag är det att åka iväg och ta en räckmacka med Johan på ett ställe, degen efter så är det ett annat fik och med alla kompisar. En eftermiddag hemma med Johan och spela Yatzy, dagen efter är det te och scones med kompisarna. Det låter helt underbart, det gör mig så oerhört glad och lycklig! Lind

Igår eftermiddag ringde Linda upp mig, det var nog mest hennes mamma som skötte ringandet men det var Linda på bild och hon höll telefonen. Igår när Freja var och hälsade på Linda så behövdes ett blöjbyte, de gjorde det tillsammans med Linda på ett bord. När de tog av blöjan började Linda peka och försöka säga något, de kom fram till att Linda hade missat en sak med Freja, Linda trodde de hade fått en son... 😊

Midsommar avklarad! Den blev så bra som man någonsin kunde drömt, vädret var också bra... Linda firade den som vanligt med systrar, kusiner och vänner vid sommarstugan. Hon var med familjen från strax innan 12 till 18, nästan en heldag. Firandet avslutades med en tur in på City Gross, dottern Alva satt med i rullstolen i mammas knä och hälsade på alla de mötte. Det köptes glass som avnjöts i solen utanför Rehab innan de skiljdes. Linda fick vara hemma på lördag och söndag också, vi träffade henne i lördags på lite midsommardagslunch och fika. Söndagen var hon hemma med familjen. Jag hoppas och tror att midsommar blev lyckad även i Lindas ögon. När vi var där i lördags och hennes syster började tala om att "åka hem" så fick hon en arg blick från Linda, hon tänkte inte åka hem i brådrasket, det var tydligt. Nu slapp hon, jag tror hon fick de timmar hon kände hon behövde med familjen innan det var dags. Dagens händelse var att Linda på helt egen hand ringde ett videosamtal hem t

Söker man händelser så var idag en sådan dag då det hände massor, åtminstone för oss omkring Linda. För Linda kändes det säkerligen ganska naturligt. Idag fick hon åka hem tillsammans med sjukgymnaster och arbetsterapeuter för att se över hemmamiljön och vad de behöver träna på och om något behöver ändras. Ändringarna är identifierade men allt hänger på hur mycket Linda lär sig och anses klara av när det är dags att flytta hem och klara sig hemma. Då tar kommunen över tillsynen och även de hade med en representant idag. En sak hon hann med idag är att hämta Alva på förskolan, det gick bra och de kom hem, parkerade i soffan och kikade på Madagaskar, Johan tog en bild och delade med oss andra på Facebook, samma bild som ovan, en underbar bild. Ser så mysigt och rofyllt ut, värme, kärlek... Idag har hon också lyckats att sparka lite med höger ben, de kan också känna att lårmusklerna börjar vakna till liv en smula. Det händer inte jämt men "rätt ofta", det är bra. Ännu ingen röre

Att göra saker på egen hand, att kunna klara sig själv, det är viktigt för alla. Självklart också för Linda, på gott och ont så har hon nu börjat klara sig mer och mer själv. De har lärt sig att ställa bort rullstolen en bit från sängen, står den för nära så har Linda nu börjat flytta över sig själv till rullstolen på egen hand. Det är jättebra, men hon gör det helt på egen hand, ingen personal i närheten och ingen hjälm på huvudet. Hon kan själv, även när hon kanske inte borde... Hon tar sig också fram i rullstolen på egen hand numera, det går sakta och saker på höger sida får sig lätt en smäll. Men för det mesta går det bra, riktigt bra! Hon har också lyckats skriva under ett födelsedagskort åt Johan, lite knagglig stil, hon skriver ju ändå med vänster hand, men det hon skrev, själv. Budskapet var ett "Jag älskar dig Johan", värmande på flera sätt för en far... När jag var på besök idag så fick jag sitta där med hela deras familj, jag fick äran att hålla i Lilla Freja en st

Detta kunde ha varit "Linda ger de bästa presenterna - del III", men det blev ett enkelt men betydelsefullt "Hemma!" istället. Och det är precis vad som hände igår, Linda fick komma hem. Hem för första gången sedan den där dagen då de åkte in till förlossningen för ca två månader sedan. Det känns som det var häromdagen men nu när jag skriver orden "två månader" så känner jag att det är en lång tid... Igår firades Johans 30-årsdag och Linda fick vara med, det var en bra dag, Linda strålade på sitt alldeles egna och nya sätt, hon trivdes. Men det blev mycket intryck och ljud, från att hon kom tills hon var tvungen att vila gick nog bara 5-10 minuter, det blev snabbt för mycket för henne. Efter att hon fick sova i drygt en halvtimme kom hon ut igen, med hörselkåpor, och kunde vara med en bra stund ytterligare. Hon satte sig under träden i trädgården, det var mindre ljud där, det var några få åt gången som gick ut och hängde med henne. Mest var det Alva som hö

Att kalla det för "present" är kanske att gå lite långt, men nu vankas det kalas igen. Denna gång är det Johan som ska firas, och det här med presenter är ju alltid svårt. Men som innan, det som händer kring Linda är fortfarande de bästa presentera man kan få, inte bara Johan! Idag har de haft ett möte på Rehab där de har presenterat för Linda hur de ser planen framöver. Vi har räknat med en lång rehabilitering och att denna sommaren lär tillbringas på sjukhuset. Så kan det kanske bli ändå, men den rehab-plan som nu ligger pekar på att Linda kommer kunna flytta hem och fungera i sin hemma miljö om ca 9 veckor! Ja, det är veckor, inte de månader som jag hade räknat med... Inom ca 2-3 veckor är planen att hon ska kunna sätta sig i sängen, flytta över till rullstol, ta sig till soffan och sätta sig i den. Sen samma väg tillbaka, allt på egen hand. När jag kom upp till henne idag satt Linda med sin mamma och pratade från en stol, såg avslappnat och hon satt bra. Hon hade gjort si

Läget är lugnare nu, det går sakta framåt i ganska lugnt tempo men det händer något varje dag. Linda har fått besök av sin farmor, ett bra besök för alla tror jag. Lindas framsteg är relativt sett enorma och ibland omedvetna, för Linda. När farmor, Johan och jag var där så pratade vi och Linda svara med ett tydligt "ja" på något Johan säger. Ett helt vanligt och riktigt "ja". Men när vi ber Linda göra om det, att säga "Ja" på nytt, då går det inte, det blir ett "po".  Det har hänt förr, Lindas "Va fan" häromdagen var samma, hon reagerade verbalt på något och då finns språket där. Men behövs eftertanke och att hon medvetet ska uttrycka något, då är det värre. Det finns något lugnande här, hon har ett språk men som med så mycket annat så är det instängt i delar av hjärnan som Linda inte verkar kunna komma åt medvetet, men om en reaktion på något behöver använda dessa delar av hjärnan, då finns det där. Kopplingarna finns, informationen oc

Ja, de är påslagna, alla ska kunna kommentera. De är dock modererade men de ÄR på... Men funkar, det verkar det inte göra... Det funkade ett tag, och för vissa, men jag hör också från andra att de försöker men inget verkar hända. Jag vet inte mer vad jag kan göra, men ska kika på det en gång till, kanske fråga om hjälp. Men just nu, kommentera om ni kan, händer inget... Ja, då funkade det nog inte, det finns inga väntande inlägg, jag kollar dagligen. Min förhoppning var ju att det skulle gå att kommentera och att fler kunde blanda sig in i leken. Men för nu är det så här...

Idag hade vi bokat så farmor skulle få träffa Linda, jag frågade sist jag var där och Linda var OK med det, tror att hon såg fram emot det också, Linda alltså. Tyvärr blev det inställt, vid lunch blev Lindas naglar blå och hon blev andfådd. De stoppade alla besök och körde igång med en rad tester, röntgen av lungor och hjärna hamnade på schemat istället för besök. Syresättningen var nere runt 90%, det är lågt, tom väldigt lågt. Vi som känner Linda kan ändå känna igen det, hon har låg syresättning normalt och riktigt oroande var det väl inte men bra att de kollar upp så fort de hittar något. Nu ikväll fick jag samtal från Johan, allt var OK, röntgen av hjärna och lungor visade inget alls. Allt såg, för Linda, helt normalt ut. Hon hade dock en vätskebildning i nedre kanten av hålet i huvudet. Inget onormalt, de låter kroppen ta hand om det själv. I morgon är troligen Linda igång som vanligt igen, Johan och barnen ingår i Rehab-planen och ska vara där kl 10, det känns bra! Anna och Philip

Idag lämnade jag över ett broderi som Lindas farmor Boel har gjort till henne. Det är fullt med symbolik som farmor har plockat upp bland annat här från bloggen. Målet symboliseras av Lindas familj, vi fastnade vid den en stund Linda och jag. Farmor hade gått igenom med mig vad allt betydde och jag har så gott jag kunnat återberättat om symboliken som finns där, även om den är ganska uppenbar så fanns det lite att prata om.  Linda fastande vid namnen, speciellt Freja, hon visade att hon hade svårt att förstå Freja, jag är inte säker på om det var att hon inte kunde "läsa" namnet eller bara att hon inte kunde säga det. Vi försökte ljuda alla bokstäver, det gick så där halvbra. Alla ljud börjar med ett "puff-ljud", ofta P, och sen en vokal, man får ett "Pa" och sen tittar Linda på en och undrar om det lät som "F"... Det hugger till lite i hjärtat när vår älskade språkpolis och svenskläraren inte riktigt får till ljuden som hon vill. Hon försöker in

Hur mycket går att känna kring konserverad ravioli? Sorg? Rädsla? Nästan skräck? Kanske glädje? En burk ravioli är inte alltid vad den verkar, jag har känt allt ovan vid bara åsynen av den ganska oskyldiga, öppnade burken ravioli som stått i mitt kylskåp i drygt 6 veckor, helt orörd av mig. Mitt kylskåp uppfyller troligen alla fördomar kring en ensamstående mans kylskåp. Bäst före datum anses rådgivande och andelen pålägg och såser överskrider vida antalet grönsaker och nyttigheter. Ett antal mikrokosmos har uppstått, upplevt höjdpunkter i sina civilisationer och sen fallit samman till intet igen. Allt har skett i olika förpackningar som stått kallt och mörkt under lång tid, långt efter "bäst före" och utan värdens inblandning. Den där raviolin, den har en särställning bland dessa möjliga civilisationer. Den är inte min, jag har aldrig vidrört burken, än mindre ätit av innehållet. Den kommer från en svunnen tid, en tid innan, före, historia. Den representerar en händelseutvec

Nu har jag besökt Linda på Rehab, vi var ett stort gäng, mamma, syster, man och barn på en gång. Hon var på gott humör, skrattade åt dotterns upptåg och verkade ha det bra. De verkade ha kört mest tester idag men vi får se hur det går med träningen framöver.  Vi får väl se hur uppdateringarna går framöver, vi hoppas på att hon ska gå raskt framåt men vi vet inte hur det blir med besök och uppdateringar. Men om jag inte är där själv så får jag berätta vad jag hör från de andra. Det känns väldigt positivt, skönt att hon är på rehab, äntligen! Nu kan del 3 börja, efter två instanser med lite olika vård så är det dags för första steget på vägen åter. Hur långt det steget är, och hur långt det tar Linda framåt och mot vad, det vet vi ännu inte. Mot något bättre är vi nog alla övertygade om. Vi omkring Linda kan nu börja ta tag i annat som måste hanteras, det är papper som ska fyllas i och skickas in och annat som vi kan göra för att avlasta Johan. Det är en lång rad nya förutsättningar som

Idag blir det bara ett kort inlägg, ett konstaterande: Idag har Linda fått komma till Rehab!  Deras besöksrutiner är annorlunda än på medicin, det blir nog mindre chanser till besök för oss anhöriga på Rehab. De har lovat att köra slut på henne så fort hon vaknar. Det tror jag Linda ser fram emot... Vi också...

Idag har jag fått filmbevis, Linda kan rör på sin högra hand. Hon kunde sakta böja på fingrarna från raka till halvt böjda. Ett stort framsteg! Nu är det också klart att Linda har fått en plats på rehab, minst lika glädjande! Lite smolk i bägaren, Johan frågade Linda om hur hon uppfattade tid, det var inte helt lätt verkade det. I eftermiddags blev det uppenbart, Linda har fått tid på rehab i morgon. Hon trodde att hon skulle få komma dit idag... När jag kom dit i eftermiddags så var hon arg som ett bi, hon ville inte försöka komma på varför. När jag frågade henne så vände hon bort ansiktet, jag frågade om hon var arg på mig och... jo, det var hon (sa hon genom att nicka). Så jag frågade om jag skulle gå... Ja, igen... Det gick inte att lirka med henne, hon var som en tjurig 6 åring... Så jag gick, lite förtvivlad för att hon behövde bli arg när det ändå går hennes väg på det stora hela, och det relativt snabbt. Lite stukad själv över att hon inte ville ses utan bara var arg...  Själv

I natt bestämde sig Linda för att slippa sonden ner i magen, hon bestämde sig och drog ut den. Så enkelt var det, hon gillade inte läget, hon bestämde sig för att rätta till det och hon agerade.  Lite så tror och hoppas jag det kommer att bli med Lindas rehabilitering. När de ger henne verktygen och möjligheterna, då får de svårt att hänga med... Lillasyster Lisa skickade oss ett glatt meddelande idag. Hon har varit borta i några dagar, när hon kom hem åkte hon direkt och besökte Linda. Hennes reaktion var glädjande, minst sagt. Hon upplevde stora framsteg och de hade suttit och pratat och skrattat. Hon tyckte att skillnaden var enorm, allt på några få dagar. Idag har Linda också övat på att stå upp, två pass om vardera ca 1 minut i en stå-ställning. En bra övning, hon har mer eller mindre legat still i 5 veckor, hela kroppen behöver tränas upp... Lite mer när det gäller mat, en gammal bekant till Linda dykt upp idag, som personal. Jag är inte helt klar på hur de träffats. Hon kunde do

Linda är nu steget före sjukvården, hon har bett mamma plocka med alla hennes saker från rummet på medicinavdelningen, hon ska ändå inte vara kvar. När jag var där idag så pekade hon rummet runt och visade tummen upp, allt är bortplockat, flyttat. Allt utom Linda, hon ligger kvar... Hennes driv att lära och starta om allt är enormt, idag har hon sagt sin dotters namn, Alva, flera gånger. Även jag fick en demonstration och vet man så hör man, själv var hon inte helt nöjd med uttalet. Hon har även fått "stå upp" (med hjälp men ändå) och jobbat sig trött med logoped och sjukgymnast. Maten är ännu lite av ett problem, men hon har fått ett nytt mål även där. Hoppas den där sondslangen försvinner snart. Men ett mål återstår, att komma in på Rehab... Det känns fortfarande oklart varför hon inte kom in förra veckan, hon hade en plats. På nuvarande avdelning så säger de fortfarande att hon kan flytta över när som helst, men nu verkar det inte finnas någon plats som sagt. Linda är otål