Bättre idag...

Nu har jag besökt Linda på Rehab, vi var ett stort gäng, mamma, syster, man och barn på en gång. Hon var på gott humör, skrattade åt dotterns upptåg och verkade ha det bra. De verkade ha kört mest tester idag men vi får se hur det går med träningen framöver. 

Vi får väl se hur uppdateringarna går framöver, vi hoppas på att hon ska gå raskt framåt men vi vet inte hur det blir med besök och uppdateringar. Men om jag inte är där själv så får jag berätta vad jag hör från de andra.

Det känns väldigt positivt, skönt att hon är på rehab, äntligen! Nu kan del 3 börja, efter två instanser med lite olika vård så är det dags för första steget på vägen åter. Hur långt det steget är, och hur långt det tar Linda framåt och mot vad, det vet vi ännu inte. Mot något bättre är vi nog alla övertygade om. Vi omkring Linda kan nu börja ta tag i annat som måste hanteras, det är papper som ska fyllas i och skickas in och annat som vi kan göra för att avlasta Johan. Det är en lång rad nya förutsättningar som måste hanteras för Linda och hennes familj, vi laddar för lite kamp för att få rätsida på dessa ändrade förutsättningar. Det är en helt annan historia som jag inte ens tänkte på när jag började skriva här. Men att allt fungerar i livet är viktigt för att man ska kunna koppla av, ta det lugnt och känna trygghet. Viktiga saker som man ofta tar för givna och inte inser att man kan behöva kämpa för. Det finns många exempel på det i världen omkring oss just nu...