Att kunna själv - dag 48

Att göra saker på egen hand, att kunna klara sig själv, det är viktigt för alla. Självklart också för Linda, på gott och ont så har hon nu börjat klara sig mer och mer själv. De har lärt sig att ställa bort rullstolen en bit från sängen, står den för nära så har Linda nu börjat flytta över sig själv till rullstolen på egen hand. Det är jättebra, men hon gör det helt på egen hand, ingen personal i närheten och ingen hjälm på huvudet. Hon kan själv, även när hon kanske inte borde...

Hon tar sig också fram i rullstolen på egen hand numera, det går sakta och saker på höger sida får sig lätt en smäll. Men för det mesta går det bra, riktigt bra! Hon har också lyckats skriva under ett födelsedagskort åt Johan, lite knagglig stil, hon skriver ju ändå med vänster hand, men det hon skrev, själv. Budskapet var ett "Jag älskar dig Johan", värmande på flera sätt för en far...

När jag var på besök idag så fick jag sitta där med hela deras familj, jag fick äran att hålla i Lilla Freja en stund. Jag gjorde inte helt rätt, Linda började gestikulera åt mig, sen gjorde hon samma åt Johan. Hon ville nog att jag skulle stå upp och gunga på Freja lite, hon var lite orolig när jag höll henne. En oro som en mor kan plocka upp, och förstå, lilla Freja ville sova, efter några minuter så slumrade hon så gott, Freja.

Att sitta och titta på familjen agera tillsammans är underbart, man måste inte vara aktiv deltagare, man kan vara den där flugan på väggen och bara vara där. De samspelar och busar, Linda vill hela tiden vrida sig efter barnen, hon vill se dom. Freja ligger i hennes famn och Alva springer runt och gör allt en tvååring ska göra. Linda är mer och mer rörlig, även om högersidan ännu inte vill vara med alls. 

Igår fick Linda besök av en gammal kompis, hennes systrar var med också. Den stora behållningen var att Linda är mer och mer "med", hon förstår och de kan skämta och "prata" nästan som vanligt. Visst, det är begränsat men hon är "med", mer och mer för varje dag. Hon är piggare också, hon rör sig mer men har också mer energi. Det går åt rätt håll, med vilken hastighet vet jag inte, men för oss som ser henne rätt ofta fortsätter hon att visa på små framsteg varje dag. Idag har det pusslats och de har övat på att skriva, allt går lite bättre och hon plockar upp något hela tiden. Men Linda är inte helt nöjd, hon vill mer, känner att hon kan mer och förmodligen orkar hon mer också.

Bilden ovan visar en blomma som stod på min farstu när jag kom hem nu ikväll. Än så länge vet jag inte vem som ställt den där men vem det än var, Stort tack! Det gladde mig att få denna blomma, den får planteras ut med tiden, har en ide om var... Blir nog till helgen, när jag har bestämt plats. Återigen tack, vem än du är!