Nya höjder? - dag 44
Läget är lugnare nu, det går sakta framåt i ganska lugnt tempo men det händer något varje dag. Linda har fått besök av sin farmor, ett bra besök för alla tror jag. Lindas framsteg är relativt sett enorma och ibland omedvetna, för Linda. När farmor, Johan och jag var där så pratade vi och Linda svara med ett tydligt "ja" på något Johan säger. Ett helt vanligt och riktigt "ja". Men när vi ber Linda göra om det, att säga "Ja" på nytt, då går det inte, det blir ett "po".
Det har hänt förr, Lindas "Va fan" häromdagen var samma, hon reagerade verbalt på något och då finns språket där. Men behövs eftertanke och att hon medvetet ska uttrycka något, då är det värre. Det finns något lugnande här, hon har ett språk men som med så mycket annat så är det instängt i delar av hjärnan som Linda inte verkar kunna komma åt medvetet, men om en reaktion på något behöver använda dessa delar av hjärnan, då finns det där. Kopplingarna finns, informationen och kunnandet finns, men det är hela tiden detta med att komma åt det, medvetet. Finns lite frustration här, och gott hopp...
När vi är inne på hopp, Johan har startat en insamling till sin födelsedag på Facebook. Den är två dagar gammal och har nått upp till mer än 3 gånger önskat maxbelopp, på god väg mot 4 gånger. Jag började undra hur långt det går att komma, kan man multiplicera det som kom in på två dagar med tio på de ca två veckor som är kvar? Det vore väl något? Har du lust att hjälpa till?
Om du inte vill skänka pengar så kanske du kan hjälpa till att dela länken, det är stort hjälp det också. Pengarna går till STROKE-förbundet och till forskning och insatser kring stroke. Jag är själv medlem för att stötta den vägen, men "money talks"... Kan vi nå 5 gånger beloppet? 10 gånger? 20? Hur stor är kraften i en internetinsamling? Jag hoppas på "enorm"...
(Tanken på att försöka öka trycket på Johans insamling gav mig ingen ro, så jag frångick för andra gången min princip för andra gången att inte göra inlägg från jobbet, men man har sina prioriteringar...)
Fick precis lite glädjande information, när vi var sär med farmor så pratade vi om mat också. Linda fick sin mat men hon åt inte så myket, bara en liten bacontärning. Sjukhusmaten tilltalar henne inte alls... Igår åkte ett litet gäng upp med hemlagad mat, tror Johan stod för matlagningen, och åt med Linda på sjukhuset, utomhus. Jag frågade nyss hur det hade gått, om hon hade ätit, svaret blev mycket glädjande: "Massor"...
Kommentarer
Skicka en kommentar