Broderi - dag 39

Idag lämnade jag över ett broderi som Lindas farmor Boel har gjort till henne. Det är fullt med symbolik som farmor har plockat upp bland annat här från bloggen. Målet symboliseras av Lindas familj, vi fastnade vid den en stund Linda och jag. Farmor hade gått igenom med mig vad allt betydde och jag har så gott jag kunnat återberättat om symboliken som finns där, även om den är ganska uppenbar så fanns det lite att prata om. 

Linda fastande vid namnen, speciellt Freja, hon visade att hon hade svårt att förstå Freja, jag är inte säker på om det var att hon inte kunde "läsa" namnet eller bara att hon inte kunde säga det. Vi försökte ljuda alla bokstäver, det gick så där halvbra. Alla ljud börjar med ett "puff-ljud", ofta P, och sen en vokal, man får ett "Pa" och sen tittar Linda på en och undrar om det lät som "F"... Det hugger till lite i hjärtat när vår älskade språkpolis och svenskläraren inte riktigt får till ljuden som hon vill. Hon försöker intensivt, jag ser hur hon sitter och laddar och sen kommer ett "Po", jag kan inte ljuga utan måste säga "Njae, det är ett R...". Och så kämpade vi på, men helt klart är att hon börjar lära sig att forma en hel rad ljud och det finns lite "V" och andra mjukare ljud som inte startar med en puff...

Vi pratade om trappan, just nu så är hon långt ner, och jag tror hon kände lite att hon har fastnat, det går inte fort nog. När jag frågade om de hade tränat mycket idag så blev det tecknet för "nej", eller möjligen "vet inte". Jag tolkade det som att det var rätt lugnt på söndagar... Men Linda hade koll på "målet", hon höll för trappan med handen så att bara "målet" var synligt, hon är på det klara med att det är dit hon ska. Så tolkade jag det, och det var knappt en tolkning, det känns som hon är fast besluten att nå dit.

Vi hade också plats för lite sorg, inte samtidigt utan Linda fick en släng och strax därefter var det min tur. Det finns ordet "ilska" broderat också, vi tog fasta på det och jag tyckte Linda skulle lära sig lite kraftord som hon kan använda för att avreagera sig. Hon skrattade men utan att ge exempel på några kraftuttryck.

Hon fastnade också mycket kring blomman, det är en avbildning av hennes brudbukett, även den ett handarbete av farmor, den riktiga brudbuketten. Det är en Solros med bladverk som är sydd och broderad av farmor till deras bröllop, Linda har den med sig på sitt rum på rehab. Hon verkar sätta ett stort värde i den. Jag fick också fram att hon saknar Johan, nästan hela tiden... Och barnen...

Efter nästan en timme, kanske 45 minuter, så visade Linda tecknet för "trött", inte helt säker på att hon var "sovtrött" utan bara behövde komma ur rullstolen, jag fick kalla på sköterskan och hon kom ut. När hon kom frågade hon Linda om hon hade berättat att de hade tränat idag och hur bra det hade gått? Då nickade Linda ivrigt, jo, de hade tränat idag. Hon hade stått (i någon sorts "stå-stol") i hela 7 minuter, sköterskan förmedlade att "de tycker det ser bra ut!". Hon har också ett block och en penna som de tränar att skriva med, hon kan skriva de flesta namn, mitt namn blir "pappa", helt OK. Däremot så har hon svårt med "Freja"...

Ett bra besök, lite sorg, mer glädje och en god avslutning om hennes framsteg. Nu väntar jag på att höra lite mer från de som besökte henne senare på eftermiddagen, hoppas de har en bra stund de också.