Kvar på sjukan...

Lovade ju att återkomma när jag fick besked om hur det gick med Linda och hennes knä. Det blir två veckor(!) på sjukuhset för Linda. Låter drastiskt men jag är glad för det, de tar hennes tillstånd på allvar och kollar upp allt innan operationen. Lite smolk i bägaren är att de gjorde inte det av sig själva utan Linda och Johan fick bromsa och kräva att de skulle blanda in "alla" innan de började operera. Hjärtläkaren var glad att de gjorde det... Jag med...

Operationen Linda behöver är en rutinoperation, men de måste ge henne intravenöst dropp i ca 2 veckor efter ingreppet (även det standard) men de vill utreda allt om hur de ska operera och framförallt bedöva henne, det tar ett par dagar extra... Återigen, jag är glad att de kolla upp henne ordentligt innan de gör något!

Tyvärr är Linda inte lika glad, hon vill inte hamna på sjukhus igen och saknar redsan barnen. De kommer och hälsar på men det är inte samma sak som att vara hemma. Jag förstår henne men är ändå tacksam att de väljer denna vägen för henne. Det är inte bara vården som ibland glömmer att Linda är riskpatient, även Linda kan behöva hjälp att komma ihåg...

Det verkar också som de har fått lite bättre koll på vad som drabbade Linda. De hade sett 4 liknande fall som Lindas där covidsjuka i samma ålder som Linda hade drabbats av stora "utbrott" av proppar, detta på bara vårt sjukhus. Sorgligt nog så klarade inte någon av de fyra andra av sin situation. Att Linda var gravid och Johan sov över och vaknade som han gjorde, kan ha varit det som räddat henne...

Dagens känsla är tacksamhet, möjligen med en viss oro, men... Ja, tacksamhet...