Hej! - Dag 66

Igår hörde Johan av sig, Linda hade chockat både sig själv och alla andra genom att plötsligt säga "Hej!". Hon hade fått Freja i knät och plötsligt hördes ett "Hej!". Hon kunde dessutom säga det om och om igen! En stund med stor lycka!

Idag ringde jag och fick säga Hej till Linda på telefon, det känns stort. Återigen en banal sak som inte borde väcka någon uppmärksamhet men som just nu är värt att skriva om, att fira! Vi får hoppas fler ord och annat kommer till henne lite av en slump, när man minst anar.

Annars är semestern igång för mig, det innebär att jag inte kommer sitta vid dator lika ofta och länge som innan. Inläggen kommer bli lite färre ett tag. De har redan taktat ned en smula då Linda nu mår så bra så hon hittar på mer och det är inte lika lätt att boka in en tid att träffa henne, alltid något på gång. Jag hoppas dock att jag ska få rapporter om framsteg och händelser även under semestern. Och att någon är intresserad av att läsa om det...

Kanske det är dags att fundera lite över hur jag ska låta bloggen utvecklas, det känns som det finns mindre och mindre att skriva om. Händelserna är lika stora och viktiga för oss, men det kanske inte blir så mycket värt att notera på en blogg. Min förhoppning är att Linda inom en inte allt för avlägsen framtid ska kunna skriva lite här själv, kanske hon tar över. 

Varför ska man räkna dagar, de var "från" något, nu känns det som man måste hitta ett "till", och det kommer röra på sig hela tiden. Jag kan räkna till hon flyttar hem, till hon pratar, till hon går... Men är det viktigt att räkna, vad kan jag göra med siffran? vilket är bättre eller sämre?
Har sett andra i SMIL-gruppen som haft samma fundering. Vi har ett behov av att mäta och sätta saker i relation till andra. Frågan är vad det ger, vad får man ut av det, gör det nytta...?
Jag räknade till dag 66 nu, det är ca 3 månader sedan vi hälsade på henne i Linköping den där hemska dagen, dagen då vi trodde hon nästan dog. Så vad kan jag göra med siffran 66? Inte mycket, det jag gläds åt är att Linda kan säga "Hej" idag (eller igår), att hon är igång och träffar kompisar, barnen, släktingar. Att hon hänger med familjen och går på fik och gör utflykter, eller som idag, hälsar på sin syster i hennes nya lägenhet på 4:e våningen, jo, det finns hiss... idag... Men... Hur spelar det roll att det är 3 månader sedan hon riskerade att dö? "Idag är dagen då vi inte ska dö...". En dag, idag, det räcker... Och vi kan se fram emot "nästa dag"... det räcker, det är tillräckligt, det är underbart! Jag tror jag lägger ner att räkna from nu, idag...