Så nära...
Nu sitter jag på en bänk utanför sjukhuset i Linköping. Fiken var stängda men en kaffe och toscabulle från Pressbyrån är helt ok. Trist plats, bara betong och sten, men solen skiner och det är rätt skönt, det funkar...
Jag har skjutsat upp Johan och Freja, de fick besöka Linda idag. Glädjen över att de får esöka henne nu när hon börjar vakna upp räcker långt, det bekommer mig inte speciellt att jag får stanna utanför.
Idag verkar det som att Linda reagerar på röster, de tycker också att de får ögonkontakt med henne. Ska bli spännande att höra vad Johan har att säga efter besöket. Hoppas han får känna kontakt med Linda, hoppas att Linda får känna att han och Freja är där. Jag är helt övertygad om att hon kommer känna deras närvaro även om hon sover.
Älskade Linda, vi finns här, vi tänker på dig oavbrutet och vi deltar i din kamp så mycket vi kan, hoppas du känner allas vår närvaro, känner styrkan i att du finns i så mångas tankar, att vi alla vill träffa dig, hänga med dig, skratta med dig. Ta din tid, hämta kraft, läk, så ses vi snart! ❤
Skönt!! Min mamma säger att hon gärna ringer dig om du vill prata med någon som varit i din sits med att ha ett barn som drabbats.. Om du vill de kan du nå oss på Facebook, felicia nickyson heter jag där!
SvaraRaderaTack! Jag sparar detta i minnet, just nu händer så mycket så jag vet inte om jag klarar av mer. På vägen framåt så kommer säkert stunder då jag och vi andra kan komma att höra av oss till er, och alla andar som erbjuder stöd. Oerhört tacksam! <3
Radera