Linda hälsar, på bild! - dag 15

Linda idag:

--- ooo ---

Idag var en annorlunda dag, Linda är i närheten men hon känns längre bort. Sjukhuset vill inte att vi ringer på samma sätt som de tyckte vi kunde i Linköping. Här är det Johan som får stå för kontakten, helt rimligt i och för sig, vi andra fick välja ut en person som får ringa och kolla läget. Det kändes plötsligt som Linda kom lite längre bort från oss, även om hon är nära rent geografiskt.

Det händer mest bra saker numera, Linda jobbar på och blir bättre på mycket. Idag fick Johan och Alva hälsa på i hela 4 timmar. När jag och Johan pratade när han var på väg hem sa han att han kände att det hände inte så mycket, det kändes som det stod still. Sen kom han på att förra gången han besökte Linda så var hon vaken i 20 minuter, sen sov hon en stund och var vaken igen, ca 20 minuter. Men idag när de var där i 4 timmar så sov Linda en gång, i ca 20 minuter. Vi konstaterade att Linda har blivit avsevärt starkare och piggare på bara ett par dagar. Det är inte fullt en vecka sedan hon vaknade ur nedsövningen...

--- ooo ---

Jag själv kände av en sorg idag, vid lunchtid så var det något som fick mig att bli nedstämd, kanske var det en melodi som jag lyssnade på i hörlurarna. En gammal melankolisk låt som jag lyssnat mycket på förr satte mig i en lite sorgsen stämning och jag föll... Jag fick reda på att JOhan och Alva skulle få åka till Linda, Det blev ett meddelande till Johan, jag bad honom hälsa henne och krama om henne. Som svar fick jag bilden ovan, den gjorde min dag!

Bilden visar min Linda, vår Lidna. Jag fastnade snabbt för hennes blick, levande, stark och lite trotsig. Att kroppen inte hänger med på noterna känns inte så farligt, det kommer lösa sig. Hon skulle få en hjälm som skydd för huvudet, hon har fortfarande inte hela skallbenet på plats, hoppas den är med från Linköping... 

Hon pigg ut, hon har fått äta nyponsoppa och ta en dusch idag också, anar det kan ha varit välbehövligt, både soppan och duschen. Min älskade Linda, du anar inte vad denna bild gjorde för din far! Jag skickade tillbaka den bild jag tog på Linda för 2 veckor sedan, för att påminna och visa om att det har hänt massor på kort tid. Även om stegen ibland känns så små att de nästan inte märks. Jag har ju skrivit om glädjen över att min dotter kan andas själv i korta stunder, att hon rör på arm och ben, att hon kan sätta på en strumpa. Små steg, men oerhört betydelsefulla, man måste minnas och glädjas åt litet som stort...

--- ooo ---

I Linköping hade Linda och personalen hittat sätt att kommunicera, Linda gjorde väsen eller rörde sig och de visste vad hon ville. Här har det ännu inte hunnit lära sig vad hon vill, "hon viftar en del" säger det. I Linköping så antog de att hon ville sitta i sin sittkudde vilket ofta stämde. Det är en enkel kommunikation men den fungerade, där...

Här måste de lära sig på nytt, vad vill och menar Linda med de få och enkla medel till kommunikation som hon har tillgång till. Vi pratade lite om det Johan och jag, han har lite idéer. Vi hoppas de går att lösa och få med Linda på dom. Efter första stroken sa Linda att hon kunde skaka på huvudet och nicka, men ibland när hon skulle nicka så blev det skaka istället, inte helt lätt när kroppen inte hänger med som man vill... Även de enklaste medlen som man är van vid är inte helt säkra, man få komma på något annat...

Linda visar också lite frustration, hon har en "trak" (hål i halsen för att andas genom) som gör att stämbanden inte fungerar. Det sitter någon sorts ventil där som styr om luften så hon kan prata. Men hon får det inte att fungera, de upplevde att det gjorde henne frustrerad. Hennes syster Anna upplyste om hur mycket språk betydde för Linda och då förstod de bättre, hoppas hon får fart på den där ventilen snart...

--- ooo ---

På bilden ser ni också en person med antikroppar mot Corona, det är inte Johan vi talar om... När Linda kom hem så testades hon för Corona och de hittade antikroppar i blodet. Hon testades innan hon kom in till förlossningen för ca tre veckor sedan, då hade hon inte Corona. Lindas lunginflammation kan ha varit delvis Corona, även om det är normalt att få det när man hamnar i respirator. Linda har kämpat en dubbel kamp, hon har jobbat med sin hjärnskada men också kämpat bort en "släng av Corona"... Hon ÄR en kämpe...

--- ooo ---

Förlossningen, det finns fler än Linda som behöver uppmärksammas, som kanske hamnar i skuggan, åtminstone här på bloggen. Deras lilla Freja, nu 3 veckor gammal, mår bra. Hon äter och sover som hon ska, som sin syster är hon ett mycket lugnt barn.  Hon går upp i vikt och växer som hon ska, rapporten idag är + 400 g och +2 cm. Heja dig söta rara lilla Freja!