Superwoman...

Detta inlägg är till alla er som känner Linda, räcker nog med bara känna henne lite för att man ska kunna le lite igenkännande.

I morse fick Linda lite hjälp med övningar från en sjukgymnast, de körde en stund och sen gick sjukgymnasten. Hur många som känner Linda tror att hon tog chansen och vilade? Jag gissar på ingen... Linda körde på och tränade tills hon inte orkade mer och sen somnade hon. När hon vaknade, då var hon igång igen... 

Hon fick också sitta lite på sängkanten, det är en övning som pågår ca 10 minuter. Låter trivialt, men eftersom hon är förlamad i höger sida så får man hitta nya sätt att sitta upp, styrseln i kroppen är annorlunda. Det är ganska tröttande. Jag har pratat om "normalt" idag, och normalt så kör man den övningen några gånger om dagen. Men eftersom Linda så fort hon blir lite piggare börjar försöka koppla bort alla slangar och maskiner så har personalen kommit på att om de sätter henne upp i ca tio minuter blir hon trött, så Linda har gjort många sittövningar idag...

Mötet med Alva gick bra, Lindas nya sneda leende är tydligen lite svårt att plocka upp men hon visade det flera gånger under besöket. Jag fick se några bilder och hon ser rejält trött ut, hon tränar hårt. Hon behöll Alvas keps som minne och fick även ett antal nya teckningar som hon kan njuta av.

Vi kanske ska påpeka för Linda det som vi fick höra i FB gruppen SMIL - Stroke Mitt I Livet: "Att vila är också träning...", låter som hon kan behöva det också, nu har hon vilat i två veckor så hon får väl köra på lite men jag hoppas för hennes skull att hon inte får för bråttom och blir otålig och besviken. Jag oroar mig inte direkt, det är Linda vi talar om, vår Superwoman, men det skulle kanske kunna hända... kanske... Eller... Nä... Hmmm... kanske...

Linda sover nu gott, när vi ringde upp nu i kväll så sov hon gott. Vi hoppas hon får en god natts sömn och får fortsätta i morgon. Det är också dagen för "avslutningsmötet" där alla läkare och experter ska gå igenom läget och avgöra om hon är stark nog att flytta hem till vårt sjukhus för vidare vård. Den flytten blir i så fall på onsdag. Då ska hon också få en specialtillverkad hjälm som ska skydda skallen när det saknas en bit av kraniet. Låter helt hemskt men jag har fullt förtroende för att de vet vad de håller på med, den där hjälmen känns som en bra ide. Själv så ser jag också fram emot en god natts sömn efter denna dag...