Styrkan i sig själv och tillsammans - dag 11

Idag kan Linda:

• Hålla sig vaken oftare och längre
• Krama en hand och röra ett ben på uppmaning
• Tacka ja till att lyssna på radio
• Syresätta sig lika bra utan som med respirator

--- ooo ---

Under resan till Linköping med Johan igår pratade vi om Lindas lugn, styrka, envishet och kraft som hon har i sig själv. Hon utmanar sig, klarar av och lär sig saker till stor del helt på egen hand. Jag brukar prata om den sommaren hon skulle lära sig att "kicka" en fotboll med knäna över 100 gånger i streck. Hon slet som ett djur med dagliga träningspass, ofta på egen hand men ibland fick man komma ut och kika eller räkna. Det gick inte åt hela sommaren, hon lärde sig att göra 100 och jag vill minnas att rekordet blev en bra bit över 100.

Johan berättade också om att Linda efter sin första stroke ganska direkt såg till att få tag på papper och penna och började skriva alfabetet och även stava till alla siffror ett till tio. Det gick nästan bra med alfabetet, lite hjälp men hon löste det. Däremot stava till alla siffror var värre, däremot så löste hon det galant på engelska. Tydligen är inlärning av sitt eget språk och ett andra språk två helt olika processer i hjärnan. Så när man tappar sitt egna språk så kan de inlärda språken finnas kvar. Jag hade ett minne av att jag hört liknande förut och har fått de bekräftade. En äldre släkting till min mor var med i en bilolycka och fick en blödning i hjärnan, när han vaknade pratade han engelska. Svenskan kom med tiden. En annan historia är en gammal dam, som i och för sig var gift med en engelsman, efter en stroke enbart pratade engelska. Kanske vi kan prova att tilltala Linda på engelska, eller tom franska, när det har gått en tid, vem vet?

Lindas framsteg som går att se från utsidan är mycket glädjande, små framsteg varje dag är mycket hoppfullt. Vi som känner Linda är också ganska övertygade om att det på insidan pågår en kamp mot förlamning och språk. Idag rör hon ganska obehindrat på vänster sida, hon rättar till sin kudde om den inte är bekväm och hon fingrar på alla slangar och rör som är kopplade till henne. Högersidan är dock helt förlamad, men jag är helt övertygad om att det på insidan pågår en utforskning av hur hon ska hantera denna nya situation och även få kontroll över sin högra sida. Och språket, samma där, jag ärhelt övertygad om att hon jobbar på att komma på hur hon ska göra sig hörd, eller sedd, på något sätt hela tiden och så mycket hon orkar.

Linda är stark, hon har fortsatt att visa det hela sitt liv, från barnsben. Jag är övertygad om att Lindas inre styrka kommer vara en oerhörd tillgång när hon ska återhämta sig från vilken situation hon än befinner sig i idag. Än vet vi inte exakt, inte jag i alla fall, hoppas få höra om med framsteg inom de närmsta dagarna. 

--- ooo ---

Styrka i sig själv är bra, men utan andra blir det lite meningslöst. Lindas mamma och jag skiljde oss för några år sedan, det har varit en oro hos barnen om att vi inte ska "finnas där" om de behöver. Idag fick jag höra, från två håll, att det utifrån märks och syns att vår familj sluter samman och stärker upp bakom, i detta fallet, Linda när något händer. Jag och Lindas mor har inte så tät kontakt, nästan ingen alls, barnen är vuxna och det finns väldigt få praktiska anledningar till oss att höras av. Men, när något händer, då känner åtminstone jag att det fungerar annorlunda. Vi kan höras, pratas och träffas utan större problem. 

Nu är det en extrem situation, men vi kan fokusera på den och koppla bort annat. Vi sluter upp bakom våra barn och stöttar dom på ett bra sätt. Den tolkningen gör jag av det jag hörde och jag kan känna att det stämmer med hur jag ser det, finns säkert andra tolkningar eller upplevelser av detta, kanske jag retar upp någon, men jag tycker det har fungerat och fungerar bra. Det var ändå skönt att höra från personer utifrån men ändå nära oss att de ser en styrka byggas upp av något som lika gärna kunde slitit våra familjeband i stycken och fått oss att brytas ner istället. Jag känner en samhörighet och en styrka i alla som sluter upp bakom Linda, inte bara vår familj utan i en mycket vidare cirkel, det känns oerhört bra.

--- ooo ---

Lite mer om Linda, hon är kvar i Linköping till som minst på tisdag sägs det. De övar henne att vara utan respirator, en timme utan och två timmar med, de ser ingen skillnad på syresättningen mellan de två. Jag hoppas hennes radiolyssnande ger henne något till hennes förmodade arbete med språk och tal och att hon även får vila och inte sliter ut sig med sin envishet. 

Vill också ännu en gång tacka alla er som hör av er, inte bara med stöd utan också med erbjudanden om stöd och samtal. Oerhört tacksam för allt detta även om jag inte plockar upp alla erbjudanden, inte just nu i alla fall. Som jag skrev ovan, vi har en bra kontakt mellan oss i familjen och vi kan vädra mycket där. Vi tar också små steg, även om tankarna på vad Linda kan och hur snabbt det går så är våra förväntningar att det ska få gå sakta framåt. Åtminstone jag håller mig i nuet och gläds åt framstegen som sker men jag undviker att se för långt fram och börja planera, så när "nuet" är framme när det blir dags att höra av sig, då gör jag eller någon av oss det.

--- ooo ---