Möjligheter - dag 27

Egentligen blev detta en mellandag, det verkar otroligt svårt att få in Linda på Rehab. När man pratar med Rehab så har de en plats öppen åt henne, hon ska bara bli medicinskt friskförklarad innan hon kan komma. Och på Medicin säger de att de kan skicka iväg henne när som helst... Man undrar om de pratar med varandra. Lindas frustration över detta bara växer, åtminstone upplever vi det så.

Men Linda håller inte igen, hon hade besök av Logoped idag och skulle skriva sitt namn, det passade inte alls. Hon skrev istället dottern Alvas namn, och sen skrev hon Freja, namnet på andra dottern. Låter precis som Linda... Hennes man konstaterade att hon kunde inte skriva Freja efter sin första lindrigare stroke, men nu skrev hon det utan tvekan, med vänster hand. Vi har också sett att så långt vi kan förstå så kan Linda också läsa ganska obehindrat. Hon fick ett kort på ett kramdjur från kompisar, hon läste kortet och log, det var något "internt" skämt men hon var med. Vi i familjen snackade igenom detta över en grillning hemma hos Johan ikväll, vi är ganska eniga om att Linda både läser och skriver... Det kommer vi testa henne på i morgon.

Själv kom jag sent iväg från jobbet, jag skulle också köpa med mig hennes favoritmacka, Grovt sirapsbröd, Messmör och Bregott. När jag kom fram låg hon i sängen och var trött, hon ville inte ha något att äta. Bad sköterskan ge henne om hon ville ha en kvällsmacka, och till frukost i morgon. Jag hann sitta lite med henne och prata, hon kunde säga "Hej" (Hä...) och lite andra ljud, hon sa även "hmmm" medan hon lyssnade när man pratade.

Annars har hon idag fått hemlagad mat, en pastagratäng som är familjens favoriträtt, den är till och med en given rätt på julbordet. Till efterrätt blev det chokladpudding som hon åt även den med god aptit. Glädjande att få höra att hon äter, bara det är rätt mat. Besökarna stämde upp i sång, barnvisor för barnen och de hade väldigt trevligt vad det lät! Glädjande och värmande att höra! När jag kom så frågade jag om hon hade haft en bra dag, det hade hon...

Det har hänt mycket idag, möjligheter till kommunikation ha öppnats via läsa/skriva. Men hon börjar även göra ljud. Hon fick också kika på bilder (med text om jag förstod rätt) och hon förstår och kan para ihop ord och bilder på rätt sätt. De lyckades också "lura" hennes hjärna att se med det dåliga ögat. Tydligen så funkar hjärnan så, om en halva är skadad så gör hjärnan ett antagande om att den är ur funktion och stänger även av synen, även om den egentligen fungerar bra. Så genom att lura hjärnan med några enkla trick så fick de igång synen på det dåliga ögat också. Det är en träning som krävs, men det finns något där och det går att få igång.

Tyvärr så väcks våra farhågor och oro nu igen, inte angående Linda utan lite mer om vården. Visst, de är hårt belastade med Corona, men det fanns ett "team" i Jönköping som varm ed på allt som hände i Linköping. Dagliga möten via Skype och de var beredda att ta emot henne. Vi har inte hört ett ljud från dom, vi vet inte ens om de finns. Vi upplever också att budskapen från olika avdelningar inte hänger ihop, det som jag skrev ovan men också det igår om missade remisser osv. Vi hoppas vi ska slippa bli sura och arga mot personal som kanske inte kan rå för situationen, det vore illa och synd. Men vad gör man som närstående när det utlovas det ena och det andra men inget händer, vi vet saker som borde vara lösta men sen känns det som inget händer. De tyckte det inte var någon ide att Linda fick prata med en kurator, "hon ska ju snart byta avdelning", men det bytet kan de inte sätta datum på. Och hon har ändå legat på denna avdelningen i en vecka, kuratorn borde kunnat kika in och kolla läget i alla fall. Vore väl bra om Linda fick tala med någon hon också, någon utomstående. Nåja, frustrationen börjar öka hos oss omkring Linda. Vi får hoppas de har bättre koll än vad vi upplever, men det är STOR skillnad för oss närstående mellan hennes tid i Linköping och på vårt sjukhus här hemma... 

Blev lite gnäll här, men Linda gör stora framsteg även idag. Även att man träffar henne dagligen så lyckas hon överraska varje dag, alltid något man får höra har hänt som hon inte kunde dagen innan. Mycket positivt! Det är förvisso framsteg från en mycket låg nivå, men det är ändå framsteg och vi är enormt glada över varje steg i rätt riktning. Linda kämpar på...