Papapapapa - dag 18

Idag har Linda:

• Uttalat sina första ord sedan hon vaknade
• Sittränat 
• Träffat hela familjen

--- ooo ---

Det blev inget inlägg igår, jag var trött och det hände nog inte så mycket. Det kom en bild som Johan tog på sjukhuset, det är Lindas träningsprogram som kommer dra igång på allvar i morgon måndag.

--- ooo ---

Idag fick jag äntligen träffa Linda! Det har känts enormt viktigt för mig att få träffa henne när hon varit vaken och se hur det är med henne. Förväntningarna hade jag nog inte koll på, jag ville bara veta och hade väl fått hantera det beroende på vem jag träffade. Utan att överdriva så var det allt jag hade hoppats och lite till. 

När vi kom så var en sköterska där och pysslade om Linda lite. Hon kopplade bort trak:en och försökte få Linda att säga hej. Linda var dock inte med på det helt, när sköterskan gick ut en stund så kastade Linda av sig sin hjälm som hon måste ha när hon sitter upp och någon slang lossnade. Så sköterskan kom in igen och fixade med slangarna lite till och försökte på nytt få henne att prata. Som svar fick hon Lindas första ord sedan hon vaknade: Papapapapapa... Hon försökte säga "hej Pappa", just då visste jag inte att detta var det första hon hade sagt men det kändes väldigt bra! Hon skulle också berätta vem som hade varit där tidigare, så blev det mer "Papapapa..." men möjligen svängde det över till något annat, förmodligen "mamamama...", inte helt säker men det blev nyanser i det hon sa.

Jag och Anna var hon Linda i ca 30 minuter, efter ca 10-15 minuter signalerade hon att hon ville ur stolen och lägga sig, hon var trött. Det tog en stund att flytta henne till sängen men när de var klara och vi fick komma in igen så var hon trött, hon orkade bara hålla ögonen öppna en kort stund, sen somnade hon. Under tiden riggade sköterskan upp en CD-spelare hon hade hittat och plockade fram Lindas Kent-box, jag hoppas Linda får vakna till sin favoritmusik senare i eftermiddag.

Det är täta besök hon Linda, i eftermiddag kväll kommer hennes mamma och yngsta syster upp en stund. Om hon är vaken eller inte spelar nog inte så står roll, det är skönt att vara hos henne och vi tror hon uppskattar att någon finns där.

Mitt besök var allt jag hade kunnat drömma om och lite till, känslan efteråt är bara positivt och glad.

--- ooo ---

Imorgon kör det igång på allvar för Linda, schemat på bilden ska fyllas med aktivitet, inte bara planering. Hon ska få träffa logoped och sjukgymnaster, de ska också göra en ultraljudsröntgen av strupen för att kunna avgöra om det är dags att ta bort Trak:en ur halsen. 

Jag och Anna tyckte att vi såg viss rörelse i höger sida av ansiktet. Jämfört med bilden på Linda som jag delade tidigare så tyckte vi båda att högersidan hade "stramat till sig" en del. När hon talade så såg det ut som hela munnen rörde sig. Anna hade också något trick som Linda hade gjort som barn, hon låtsades trä en synål och sy in en tråd i mungipan och sen kunde hon dra i tråden så mungipan rörde sig. Anna hade varit så avundsjuk på det tricken, inget hon kunde göra själv. Idag tyckte hon att hon såg samma "trick" från Linda igen när de pratade om något.

--- ooo ---

Vägen framåt lär bli lång och mödosam, men också fylld av små, och kanske stora, framsteg. Jag är nog ganska redo, jag tror jag är ganska "i stunden" och kan glädjas åt dessa små framsteg utan att tappa gnistan för att det går sakta.  Men det är vad jag tror idag, en dag där Linda kunde göra en "tumme upp" åt oss när jag frågade henne. I ärlighetens namn så blev det först ett pekfinger i luften, men hon såg eller kände att det blev fel så hon rättade till det och gjorde en tumme upp. Vi tar med os den "tummen upp" och ser fram emot morgondagen! 

Älskade Linda, du skulle bara veta hur härligt det var att få träffa dig för första gången på snart 4 veckor och hur glad jag blev av att se dig! Visst, du/vi har en lång resa framför oss men i ditt sällskap kommer den att bli trevlig! Ser fram emot att följa dig framåt, och vi finns här och stöttar med allt vi kan och förmår! 

--- ooo ---