Min älskade Linda

 Ett kort inlägg i bloggen, nu finns det en insamling startad för att försöka göra det som Region Jönköping inte klarar, att ge linda (minst) 60 timmars logopedträning under 2024, regionen har hittills fått ihop 19 timmar efter en del tjat... Det är en insamling på GoFundMe, en webbaserad insamlingstjänst, som Lindas syster Anna har startat. Att göra det via en "tjänst" som tar en avgift valdes för att ge en viss trygghet åt de som väljer att skänka pengar, men ändå är det ingen bluff, även om pengarna inte räcker till avsett ändamål så kommer de gå till Logopedtimmar åt Linda! Du hittar insamlingen här ! Mer om varför en insamling startas hittar du på sidan om insamlingen. I samma ärende så finns en artikel i JP (kräver prenumeration), följ gärna Linda på Instagram om du vill se men om hur det går för henne! /Anders

Nu har jag själv sett några inlägg Linda gjort på FB och Instagram, visar sig hon jobbar mest på TikTok (som jag inte alls har orkat försöka förstå...). Hon har en hel del följare där och framför allt har hon lagt upp en del filmer och klipp, gick precis in och kikade där, ska kika mer! Jag hade en tanke med bloggen tidigt, att Linda en dag skulle ta över rapporteringen från mig, det verkar som den dagen är här. Jag som "lite äldre" valde blogformatet, men nästa generation har sina medier som de hellre jobbar med, så även Linda. Vill ni följa Linda framöver så prova på någon av länkarna nedan, en del är öppna medan andra kan kräva att ni blir väl eller följer Linda, jag har inte koll på alla dessa. Efter 10 år på Facebook funderar jag fortfarande lite på vad det tillför till mitt liv, har konto på Instagram men används sällan och TikTok... Ja, har inte det och kommer troligen inte ens försöka skaffa det...  Här är länkar till Lindas innehåll på olika sociala media: TikTok Ins...

 Linda har lyckats komma med i artiklar både i Aftonbladet och den lokala Jönköpingsposten, bra artiklar! Aftonbladet Jönköpings Posten Det är positiva artiklar, när det gäller Linda, hon har ett tydlig mål att gå mot, hon vill finnas där för sina döttrar. Att kunna prata med dom om allt som kommer genom livet är ett bra mål, starkt, mycket energi att dra ur det.  Jag var övertygad om att Linda skulle kunna uträtta mycket bra i sin roll som lärare, hon hade en ambition och en viljan att göra bra saker. Viljan driver henne fortfarande, det är en enorm drivkraft hon har i sin vilja. Jag hoppas innerligt att hon kan få chansen att överföra sin vilja och sina tankar till sina barn, att stordåden hon har i sig kommer realiseras på något sätt, kanske får vänta en generation... Läs gärna artiklarna, om ni kan komma åt dom, och på Aftonbladet finns en liten film att kika på också. /Anders

En liten uppdatering så här mitt mellan årsdagarna. Idag fick jag ett meddelande från Johan om att i morgon (21 november) runt/efter kl. 10 på P4 (Jönköping) kommer Linda (och Johan) vara med i ett inslag/intervju om hennes stroke, lite ny statistik har framkommit idag som de ska prata om. Mer än så vet vi inte... än... Har du chansen kan du lyssna på P4 Jönköping i morgon, jag gissar att oavsett var du bor i landet så går det att hitta programmet på radions hemsida. Jag ska leta själv och lägga upp en länk här, nämligen lite osäker på om jag själv har möjlighet att lyssna i morgon. Känner också att detta river upp gamla sår, att det kunde gå så fel det som var så noggrant planerat från start gör ont, riktigt ont. Linda var i en riskgrupp, hjärtfel med komplikationer vid första förlossningen. Planeringen gick från full koll med specialistbarnmorska och planerat kejsarsnitt i Linköping. Sedan trappades insatsen gradvis ner, ingen resa till Linköping, inget kejsarsnitt, ingen specialistb...

Idag är det internationella strokedagen och jag ska gå på Lindas födelsedagsfirande, en dag sent. Ett stående skämt inom familjen är att Lindas födelsedag är den 9 maj, en gammal felskrivning som ligger bakom men den har hängt i, kanske är det något symboliskt att det sammanfaller med just denna dag. Jag tänkte skriva på årsdagen av hennes Stroke, men det känns bättre att skriva på en dag som har med hennes födelsedagsfirande att göra. Hur det än är så är Lindas födelsedag mer att fira än något annat, ett år till, ett år visare, precis som för alla oss andra. Allt för Linda är inte som för oss andra men det går bra för henne, hon kämnpar på med rehabilitering och talpedagog och det går ständigt framåt. Talet går framåt, sakta men framåt. Det dyker upp fler och fler ord och hon är mer och mer aktiv i konversationer.  Att få till talpedagog och rehab är tyvärr en kamp, det gick åt en IVO anmälan för att regionen skulle vakna, tråkigt. Det kan inte vara svårt för någon att göra en ska...

Linda reser vidare i livet, sitt liv, ett annat än planerat men bara det, annat. Hon kämpar med talet och gör framsteg, jag som inte träffar henne dagligen ser ständiga framsteg. När hon orkar och är med i konversationer kommer det spontant fram ord då och då, ord som hon inte alltid "kan" när hon försöker. Det finns gott hopp och ständigt förbättring! Linda jobbar med två olika logopeder, en på distans och en som besöker varannan vecka eller så. Vi är många som nu hoppas, tror, på möjlighetena att Linda ska återfå sitt tal i god omfattning.  När det gäller rörelse klarar hon sig ganska bra själv, lite hjälp får hon men hon fixar och plockar i köket, hänger med barnen, det senate fick vi en video på Linda som spelade fotboll med barnen. Hon var väl ingen Zlatan direkt men uveckling och förbättring finns! De har kollat upp henne medicinskt och det ser bra ut, de vågar ännu inte göra några operationer för att öppna hennes igenkorkade kärl, risken för att proppar ska lossna och ...

Bilden i inlägget är snart ett år gammal, det är nog ett par veckor kvar. Mitt i full pandemi fick vi lite överraskande lov att besöka en IVA avdelning och hälsa på Linda. Efteråt har vi nog insett att orsaken troligen var att de inte trodde hon skulle klara sig... Men det gjorde hon!  Idag kan hon gå, hon börjar få igång talet. Högersidan är ännu förlamad men hon gick fram och tillbaka till förskolan för någon vecka sedan! Kämparandan är stark! Så oerhört tacksam att vi sitter här där vi gör idag. Allt kunde varit mycket bättre förstås, men det kunde också ha varit oerhört mycket sämre... Tacksam, dagens ord...

Idag fyller Freja 1 år, det är ett år sedan allt började. Det gick bra till en början, dagen efter förlossning får vi reda på att "allt är inte bra med Linda". Oro... Men en film som visar Linda sitta upp och prata, om än med besvär, lugnar lite - "Det ser ju inte så farligt ut"... Sen gick det ett dygn till och sen kom det där hemska, meddelandet om att "Linda är jättedålig, hon åkte med iltransport till Linköping, jag vet inte vad som händer!". Stackars Johan står med en nyfödd och vet inget, ingen visste... Idag vet vi... Men idag är det ändå en födelsedag! Vi firar! Det är bra! Kalaset är i morgon och då firar vi också, både lilla Freja, ett charmtroll utan like, och vi firar att Linda är med på kalaset! Det är jobbigt, men det rullar på, första året med Freja blev inte som någon hade tänkt sig men alla är med. Linda satte tidigt upp ett mål när det gällde talet, hon ville kunna säga "Jag älskar dig!" Hon har kämpat, det har gått lite upp och...

Det var ett tag sedan jag skrev något här, ett bra tag sedan, närmare 4 månader och nästan lika många dagar. Det innebär inte att inget hänt, men det är kanske inte så mycket att berätta om. Kanske... Har jag nämnt att Linda nu går utan kryckor, hemma i alla fall? Det gör hon, rullstolen är knappt använd, jag har inte sett den på länge. Hon är mer och mer rörlig, sist jag träffade henne frågade jag om hon kände något i den förlamade sidan, och för första gången så nickade hon och visade att hon faktiskt känner lite mer, det går åt rätt håll... Vet ni om att Linda nu kan läsa och även uttala de flesta av namnen på de om kring henne? Hon har lite svårt med mitt namn, Anders, det gör dock inget. Jag vill ändå att hon säger Pappa och det kan hon. Ljuden som var svåra innan kommer lite lättare, hon kan tom säga Freja numera. Hennes utveckling med talet går riktigt bra, hon går en speciell kurs tre dagar i veckan och hennes handledare är förvånad över hennes framsteg. Trots att hon antogs ti...

Idag är det fars dag, har inte besökt Linda på ett tag då jag har fått "minsta lilla symptom" på förkylning, får ta det på allvar i dessa tider. Linda väntar på besked om en operation, vi tror den sköts upp efter att hon skadade knäet. Vi vet inte, men här känns inte läge att riskera något... Vi håller viss kontakt på Messenger, skickar lite smileys fram och tillbaka, känns bra! Jag skriver lite ibland med då tror jag Johan får gripa in, hon läser men skriva är ännu svårt. Via hennes syster så fick jag reda på att Linda nu har börjat läsa böcker, hon har en bok med sig i väskan och det funkar tydligen bra för henne att läsa, det känns enormt skönt. Linda själv ångar på, hennes knä är inte ett hinder längre så hon har börjat gå i trappor, upp och ner, och är tydligen väldigt taggad på det mesta just nu. Hon vill, och förmodligen kräver, att lära sig det mesta på nytt. Har inte hört något direkt nytt mer än att hon är på gång, positiv och kämpar vidare. Idag är det ju fars dag,...

 Det var ett tag sedan jag skrev nu. Att påstå att inget händer är en underdrift men allt känns inte som man behöver skriva om. Linda har haft en liten svacka, hon lyckades som sagt överanstränga knäet och blev "sjukskriven" från Rehab i två veckor, inte en som vi trodde först. Det tog lite på hennes psyke, hon blev passiv och lite rastlös, hon kunde inte stödja på höger benet och tappade lite mark. Men den tar ho ganska raskt igen... Linda har för första gången sen hennes stroke beställt fika på kafe! Det är stort! Hon känner inte hon kan prata så hon undviker det, inte bara offentligt utan även till stor del med oss omkring henne. Vi behöver inte hänga upp oss på att hon beställde en kopp "Te" utan kan glädjas åt att hon vågade och att hon klarade av det! Från denna bedrift så fick jag precis meddelande om att Linda har idag lyckats tillaga gröt till lilla Freja, matat henne, sköljt rent tallriken och satt in disken efter måltiden i diskmaskinen, helt på egen hand...

Idag opererades Lindas knä, de sydde igen en venport i samma veva. Det var mycket jobbigare än jag hade trott. Operation m.m. tog ca 30-40 minuter men när jag fick meddelandet "Nu är jag hos Linda på uppvaket" från Johan så slog skräcken till... Det har varit lite för mycket som hänt kring "uppvaket" tidigare. Efter någon timme så kom ändå beskedet att allt var väl och Linda var igång igen, det kändes bra... mycket bra... Nu är jag lugn igen...

  Fick denna bilden av Lindas syster Anna, hon hade gett Linda en "make-over" för hon och Johan skulle ut på stan och äta middag. Jag åkte dit direkt på den, hon är så fin Linda, det sneda leendet hon har fått numera och glädjen som strålar från bilden... Oemotståndlig... Älskar dig Linda! En sak till, det blir en operation av Lindas knä i morgon bitti. De har kollat upp henne väl, vi är nöjda, kanske inte helt lugna än, inte jag i alla fall. Men för att använda Johans egna ord: "det känns som ett extremt planerat ingrepp", bättre än så blir det nog inte...

Lovade ju att återkomma när jag fick besked om hur det gick med Linda och hennes knä. Det blir två veckor(!) på sjukuhset för Linda. Låter drastiskt men jag är glad för det, de tar hennes tillstånd på allvar och kollar upp allt innan operationen. Lite smolk i bägaren är att de gjorde inte det av sig själva utan Linda och Johan fick bromsa och kräva att de skulle blanda in "alla" innan de började operera. Hjärtläkaren var glad att de gjorde det... Jag med... Operationen Linda behöver är en rutinoperation, men de måste ge henne intravenöst dropp i ca 2 veckor efter ingreppet (även det standard) men de vill utreda allt om hur de ska operera och framförallt bedöva henne, det tar ett par dagar extra... Återigen, jag är glad att de kolla upp henne ordentligt innan de gör något! Tyvärr är Linda inte lika glad, hon vill inte hamna på sjukhus igen och saknar redsan barnen. De kommer och hälsar på men det är inte samma sak som att vara hemma. Jag förstår henne men är ändå tacksam att d...

 Jag måste lugna er, det är ingen som helst fara med Linda! Hon kämpar på och tar sig framåt i bra takt, och precis därför får hon nu spendera en natt på sjukhus... Återkommer till det... Det finns inte så mycket att rapportera, krisen är över och den lilla familjen formar sin nya vardag kring sin nya situation. Linda är på oförskämt gott humör (för det mesta) och tränar och ligger i allt vad hon kan. Jag har haft lite svårt med att träffa henne, jag drabbas av en sorg över det som "borde varit" när jag träffar henne. Det finns inget hos Linda som framkallar det, hon är mestadels glad och ler åt det mesta, det ligger helt hos mig och är troligen helt ogrundat.  Jag var där igår och fick precis in en timme mellan föregående och efterkommande besök. Det är släkt och vänner och även hennes arbetsgivare är på gång att hälsa på henne. Barnen sköter sig som små änglar men Johan får nog slita hårt för att klara skivan, Linda hjälper till med allt hon kan men det är ändå en del över ...

Blev tvungen att ägna en "fikarast" åt ett inlägg, jag är så glad! Tidigare i veckan kom ett meddelande från Johan, Linda hade klarat av att hålla sitt högra ben utsträckt rakt ut under en längre tid. Rörelse och styrka finns i benet! Har under veckan hört lite om att Linda mer och mer går med krycka och helst lämnar rullstolen helt åt sidan. Vid besök hos Farmor hade lillasyster Lisa åkt mer i rullstolen än Linda själv. Så igår kom beskedet som gjorde mig så enormt glad och lycklig, helt varm inombords. Linda hade suttit i soffan på övervåningen, ställt sig upp, gått ner för trappan och in på toaletten, helt på egen hand, utan kryckor eller andra hjälpmedel! Johan hade gått med som säkerhet men behövde inte stötta alls! Idag ska jag hälsa på Linda och kanske med egna ögon få se henne gå på egen hand. Jag vet att hon kämpar och att hon lyckas, jag vilar lugnt i det jag hör. Jag är helt övertygad att Linda kämpar med allt hon kan för att komma tillbaka. Med beskedet igår så in...

Tio dagar sen sist jag skrev, inga nyheter är goda nyheter, så får vi se det, både ni och jag. Det har inte hänt så mycket, men samtidigt händer saker hela tiden. Linda har flyttat hem, jag tror hela deras familj hittade ett annat lugn när Linda kom hem. Samtidigt har jag sett filmklipp när hon äter frukost med hörselkåpor, ett barn i sin stol i fullt uppror, och en lillasyster liggande på golvet och härjar på så gott hon kan... Och en äkta man som väljer att ta fram mobilen och filma lite, Linda ser lite uppgiven ut, och förtvivlad. Men det är nog undantag, det jag hör är att allt går bra, för det mesta. Första dagen hemma fick ambulansen komma två gånger, på morgonen mådde Linda dåligt och fick åka in akut, de tog prover. Sen på kvällen kom lite feber och en ambulans. Den gången slapp hon åka in, de ringde upp läkaren och proverna visade på urinvägsinfektion. Lite penicillin och sen blev hon bättre fort. Hon hade tydligen fått urinvägsinfektion på rehab men det visste de inte om hemm...

...rörelse!!! Sen förra postningen har vi fått se saker hända på Lindas högra sida. Det har kommit filmer lite då och då på telefonen och någon glädjetår har fallit när jag kikat. Det började när jag besökte Linda i helgen, vi satt ute och pratade lite och plötsligt så "säger" Linda att hon kan röra på högerarmen. Johan ler lite och säger skeptiskt att "Det har du nog drömt", Linda står dock på sig och tecknar åt Johan att hämta hennes mobil. När hon får den bläddrar hon fram en film som hon visar oss... Där sitter Linda vid ett bord med höger arm vilande rakt ut från kroppen. Tillsammans med sjukgymnastens och sina egna vrål så lyckas hon vrida armen med hande in mot magen. De gör det om och om igen, hon har fått kontakt med armen på höger sida, åtminstone uppe vid axeln... Det gick någon dag så kom en film till, denna gång ser vi Lindas hand och filmen visar hur hon kan kröka på sina fingrar lite, alla fingrar rör sig tillsammans. Hon har kontakt med handen på hög...

 Jag inser att det var länge sedan jag skrev, för länge. Folk börjar höra av sig, trevligt i sig, men tanken var ju att hålla uppe lite informationsflöde här så alla kunde hänga med. En del har varit oroade över att något har hänt, det har det, men mest bra saker! Orsaken till att jag inte skrivit var först att jag hade semester, sen gick det över till att jag har börjat jobba... Men nu är "vardagen" här och den tid man inte kände man hade under första jobbveckan, den tiden börjar sippra fram lite sakta igen. En sak som hände och gjorde att informationsflödet lite ströps var att verksamhetschefen på Rehab kom tillbaka. Tydligen hade deras reglering pga Corona "glidit" lite under semestern, nu är det strikt EN besökare åt gången, undantag är Lindas familj eller om man kan vara utomhus. Jag har inget att säga om det, det är bra att de håller garden uppe mot Corona. Men besöken blir glesare när många slåss om tiderna. En annan orsak är att Linda är hemma på helgerna nu...

Förra veckan var Johan och barnen i sommarstugan och Linda fick hålla till godo med föräldrar och syskon. Hon var inte överförtjust men när jag träffade henne var hon ändå på gott humör. När de kom hem skulle Linda för första gången på nästan 3 månader få tillbringa en helg hemma. En milstolpe. Hon skulle komma hem på lördagen och sova över till söndagen, riktigt så blev det inte, Lindas "skämtlynne" slog till. Jag har bara hört detta i andra hand men det låter precis som ett av Lindas upptåg. I fredags kom hennes mamma och syster och skulle fika med henne på eftermiddagen. Så när de hade dukat upp på uteplatsen och ringde efter Linda fick de till svar "Vi står och väntar på er uppe vid entrén!". Förvirring... sen kom det ett "Vi kommer ner till er...". När Linda kommer ner i sin rullstol har hon svårt att sitta rakt, hon har väldigt roligt och skrattar intensivt.  Det visade sig att det hade kommit en ny sköterska som Linda hade sagt åt att hon skulle bli...