Snart 2 år - Lev!

Linda reser vidare i livet, sitt liv, ett annat än planerat men bara det, annat. Hon kämpar med talet och gör framsteg, jag som inte träffar henne dagligen ser ständiga framsteg. När hon orkar och är med i konversationer kommer det spontant fram ord då och då, ord som hon inte alltid "kan" när hon försöker. Det finns gott hopp och ständigt förbättring! Linda jobbar med två olika logopeder, en på distans och en som besöker varannan vecka eller så. Vi är många som nu hoppas, tror, på möjlighetena att Linda ska återfå sitt tal i god omfattning. 

När det gäller rörelse klarar hon sig ganska bra själv, lite hjälp får hon men hon fixar och plockar i köket, hänger med barnen, det senate fick vi en video på Linda som spelade fotboll med barnen. Hon var väl ingen Zlatan direkt men uveckling och förbättring finns!

De har kollat upp henne medicinskt och det ser bra ut, de vågar ännu inte göra några operationer för att öppna hennes igenkorkade kärl, risken för att proppar ska lossna och sprida sig är för stor. Återbesök och kontroller återkommer. 

Vi omkring Linda är hoppfulla, det ser bra ut! Det känns bra! Men den där kluvna känslan av sorg och glädje på samma gång, den sitter kvar. Glädjen finns till exempel i att se en film som Linda skickar där hon sitter och skrattar till barnen som spexar ger bara glädje, insikt i att hon lever och njuter av sitt liv, familjens liv! Sorgen finns i minnen, men också lite i att "det borde inte vara så här", men... Glädjen överväger, livet och det som faktiskt är, det är bra!

Jag tror detta blir sista inlägget i denna blogg. Det var flera anledningar till att jag bestämde mig att skriva det, jag har funderat på att skicka ut en lägesrapport men det som fick mig till tangentbordet var ett delat minne från Linda på Facebook. Nyhetsvärdet är lågt, livet rullar vidare och Linda jobbar vidare framåt!

De senaste fem åren har mycket hänt utanför Linda, borde finnas material till flera bloggar men det blir det nog inga. Hårda år, många sorger men också glädje. Bland annat har Alva och Freja fått en liten kusin, glädje! Kärlek!

Lindas liv rullar vidare, våra andras också. Det akuta är bakom oss, vi går framåt med känslan, vetskapen om att Lindas liv kommer rulla vidare i många år till. Det blev inte som man kunde ha hoppats, men vems liv blir det? Jag vill nog inte påstå att det blir annorlunda heller, liv är liv och levs utifrån de förutsättningar man är given, om de ändras ändras man med dom, följer. Linda går vidare i livet som alla andra, hennes och familjens alldeles vanliga liv!

Tack för att ni har följt med mig, oss, på resan! Nu stänger jag denna bloggen och vi alla går vidare i livet! Lev, älska och njut av varje ögonblick!

/Anders