Fars dag

Idag är det fars dag, har inte besökt Linda på ett tag då jag har fått "minsta lilla symptom" på förkylning, får ta det på allvar i dessa tider. Linda väntar på besked om en operation, vi tror den sköts upp efter att hon skadade knäet. Vi vet inte, men här känns inte läge att riskera något...

Vi håller viss kontakt på Messenger, skickar lite smileys fram och tillbaka, känns bra! Jag skriver lite ibland med då tror jag Johan får gripa in, hon läser men skriva är ännu svårt. Via hennes syster så fick jag reda på att Linda nu har börjat läsa böcker, hon har en bok med sig i väskan och det funkar tydligen bra för henne att läsa, det känns enormt skönt.

Linda själv ångar på, hennes knä är inte ett hinder längre så hon har börjat gå i trappor, upp och ner, och är tydligen väldigt taggad på det mesta just nu. Hon vill, och förmodligen kräver, att lära sig det mesta på nytt. Har inte hört något direkt nytt mer än att hon är på gång, positiv och kämpar vidare.

Idag är det ju fars dag, uppvaktning kommer på nätet, en dotter sitter i London, hon ringde över messenger och den andra är på praktik i Uppsala, sista vändan innan hon får sin lärarexamen. Linda är hemma, men jag vill inte riskera det minsta, jag är hemma med lite förkylning, har inte testat mig men kan inte för mitt liv tro att det är Corona, det är en vanlig "fjuttförkylning", men som smittskyddsläkaren i Jönköping sa, "om man tycker det är som vanligt så gör man förmodligen fel"... Så jag gör inte som vanligt utan följer råden, även om det kostar på...

Det är bra nu, vissa saker är ännu inte lösta, Linda ska få tillbaka sin bit av skallbenet. Det lär kunna öka takten på att komma tillbaka en hel del, vi vet inte, men hoppas. Så uppdateringarna blir mer sällsynta nu, det rullar på, Linda kämpar på med sitt liv, deras familj kämpar på, de hittar sin rytm, sin vardag. Det gör även vi andra hoppas jag, jag kan bara tala för mig själv, men det känns bra nu, det är bra, det kommer att bli bra, bättre...