Ett tag sen...

 Det var ett tag sedan jag skrev nu. Att påstå att inget händer är en underdrift men allt känns inte som man behöver skriva om. Linda har haft en liten svacka, hon lyckades som sagt överanstränga knäet och blev "sjukskriven" från Rehab i två veckor, inte en som vi trodde först. Det tog lite på hennes psyke, hon blev passiv och lite rastlös, hon kunde inte stödja på höger benet och tappade lite mark. Men den tar ho ganska raskt igen...

Linda har för första gången sen hennes stroke beställt fika på kafe! Det är stort! Hon känner inte hon kan prata så hon undviker det, inte bara offentligt utan även till stor del med oss omkring henne. Vi behöver inte hänga upp oss på att hon beställde en kopp "Te" utan kan glädjas åt att hon vågade och att hon klarade av det!

Från denna bedrift så fick jag precis meddelande om att Linda har idag lyckats tillaga gröt till lilla Freja, matat henne, sköljt rent tallriken och satt in disken efter måltiden i diskmaskinen, helt på egen hand! Och idag så kom även ett av hennes första inlägg på Facebook där hon faktiskt skriver ett meddelande. Hon skickar lite bilder, mycket hjärtan, som svar på saker och om man skickar något till henne. Men idag så "avslöjade" Anna att hon är förlovad med Philip och då skrev Linda "Jag älskar dig" som meddelande till Anna (och Philip får vi anta). Stort... jättestort...

Och samtidigt denna sorg, jag har fortfarande lite svårt, det kommer över mig då och då. Sorgen över att det blev så här, att Linda som hade sådan bra fart i livet plötsligt tappar fästet och får börja om med något helt annat... Hon tar det dock bra, det är svårt att få henne ur gängorna. Hon har börjat fundera på "framtiden" och de gör henne ledsen, men bara det att hon funderar på den är i sig positivt. 

Jag tror det är samma sorg, den "framtid" som syntes tidigare är idag något helt annat. Inte nödvändigtvis sämre, men annorlunda på ett så enormt stort sätt. Sorgen finns där, den lurpassar och kikar fram då och då, när man minst anar, men glädjen finns också, och kärleken, Linda sprider "hjärtan" omkring sig, och hon är starkt och grundligt positiv, jag har svårt att begripa själv hur hon kan vara så glad, men det är hon, oftast. Det är bra, vi stannar där...