Min älskade Linda

Fick precis ett meddelande från Johan, han höll Linda i höger handen och kände att hon klämde till lite, Linda tittade på honom och nickade... Sen pekade hon på sin högra fot, och hon kunde röra den också. Det är ytterst lite, men det rör sig även på högersidan... Underbara nyheter!

Var några dagar sedan jag skrev, jag har hälsat på Linda varje dag och det rullar på för henne. Inga storverk men det står inte stilla. Det som verkar hända är att hon får mer och mer energi, igår satt vi och pratade (mest jag...) i en bra stund innan hon blev trött. Och hon blev trött utan att tappa koncentrationen på samma sätt som innan. När hon tröttnade tidigare så blev alla svar "vet inte", nu var hon med hela vägen.  Frustrationen över att kommunicera fortsätter, hon blir inte arg men försöker och sen ger hon upp. Men inte alltid. Hon tecknade något åt mig om huvudet, vänster och höger, jag förstod inte men hon gav inte upp, det gjorde dock jag. När jag gick så mötte jag hennes mamma och syster och berättade för dom att hon hade försökt säga mig något. När jag kom hem så dök en film upp i mobilen, de hade kommit på vad hon ville. De kom fram till att hon upplevde att håret kliade och hon ville bli av med det. På filmen syns en väldigt nöjd Linda som blir av med allt si...

Idag blev som igår, ett ganska kort möte med Linda. När vi kom dit var hennes mamma där med Freja, det var också fullt pådrag med en trilskande blodtrycksmaskin. Linda var arg och irriterad, hon gillade inte alla maskiner och mätningar. Hon får också tusen frågor, från oss och från personalen om högt och lågt, ag förstår hennes irritation... Sen fick jag ca en halvtimme ensam med Linda, det var en skön stund, första halvan grät vi, hon åt att hon var i den situation hon är i nu, jag åt att hon var i en värre situation innan. Vi har lite olika syn på dagsläget... Hon har kvar kämparglöden, jag frågade, men hon är ledsen, arg, för att det som hände har hänt henne. Jag frågade också om hon var ledsen över att inte vara hemma, men det värsta var nog ändå den situation hon befinner sig i. Men det går bra för henne, när vi satt där så började hon försöka prata lite, jag såg hur hon kämpade men det kommer ut "papapapa", eller ett enstaka "pa". Hon gör även ett "Hmmmm...

Egentligen blev detta en mellandag, det verkar otroligt svårt att få in Linda på Rehab. När man pratar med Rehab så har de en plats öppen åt henne, hon ska bara bli medicinskt friskförklarad innan hon kan komma. Och på Medicin säger de att de kan skicka iväg henne när som helst... Man undrar om de pratar med varandra. Lindas frustration över detta bara växer, åtminstone upplever vi det så. Men Linda håller inte igen, hon hade besök av Logoped idag och skulle skriva sitt namn, det passade inte alls. Hon skrev istället dottern Alvas namn, och sen skrev hon Freja, namnet på andra dottern. Låter precis som Linda... Hennes man konstaterade att hon kunde inte skriva Freja efter sin första lindrigare stroke, men nu skrev hon det utan tvekan, med vänster hand. Vi har också sett att så långt vi kan förstå så kan Linda också läsa ganska obehindrat. Hon fick ett kort på ett kramdjur från kompisar, hon läste kortet och log, det var något "internt" skämt men hon var med. Vi i familjen sna...

När jag kom till Linda idag så var hennes syster där, strax efter mig kom andra systern dit med barnen. Det är härligt att se Linda med sina barn Hon följer dom med blicken, håller deras händer och blir lite frustrerad över att hon inte kan prata med dom. Men det är bra, bara bra, även om det då och då kommer en sorgsenhet över henne, kanske är det längtan. Hon besväras också av att hennes syn på höger öga inte är vad den en gång var. Anna trodde det var vänster öga men efter lite viftande och hemsnickrat teckenspråk så kom vi fram till att hon inte såg på höger öga. Hon verkar också bli trött emellanåt, jag försökte få henne att visa "tummen upp" när hon såg min hand som jag svepte framför henne, och när den försvann så skulle hon göra tummen ner. Det funkade inte, Linda jobbade vidare med sitt eget tecken och ville jag skulle förstå det istället. Vi misstänker att hon inte riktigt förstår ibland, eller orkar förstå, hon blir trött. Vi fick en redogörelse från en annan som f...

Jag slutade skriva om Lindas dagliga status för ungefär en vecka sedan, det kändes konstigt att kommentera Linda som person, att tala "om" henne när hon är vaken och på något sätt borde kunna tala för sig själv. Det kan hon inte riktigt ännu, men känslan finns där, att jag skrev om ett "objekt" på något vis. Jag slutade, det är min älskade Linda, inget annat... Idag tänkte jag att kanske det var dags att enkelt redovisa läget, men det är inte enkelt, och den tidigare känslan är kvar, nu får jag komma på och skriva på ett annat sätt...  Jag har hälsat på Linda två dagar i rad, igår kom jag dit samtidigt som Johan och barnen så jag fick ha mina lika högt älskade barnbarn i knäet en stund, och samtidigt se Linda betrakta sina barn och glädjas med dom. Hon fällde en och annan tår också, men jag tror hon skrattade högt mer än hon var ledsen. Det var härligt att se henne skratta! Idag kikade jag in en kort stund, hon hade precis ätit och lagt sig, hon var trött. Vi pratad...

Det har gått 23 dagar sedan vi besökte Linda den där dagen i Linköping. Hon var djupt nersövd och vi misstänker att vi fick lov att besöka henne för att utgången var ytterst oviss, det var inte säkert vi skulle befinna oss där vi är idag... Jag började räkna den dagen jag träffade Linda, men hon fick sin första stroke 6 dagar innan det, så vi är nästan uppe i en månad sedan Linda fick sin stroke. Vi är uppe i en månad, inte Linda... Linda har varit vaken i ca 2 veckor, ganska exakt. Om hon är på samma ställe i sin process som vi var för två veckor sedan, då har hon det jobbigt. Jag har inte läst bakåt i min egen blogg, men jag tror jag skrev om "hopp", det var mycket hopp under en lång tid. Ett hopp om att det skulle gå bra. Vid den tidpunkten hade vi börjat hitta andra som drabbats, bland annat via FB-gruppen SMIL - Stroke Mitt i Livet. Vi började få lite goda exempel på att det kan gå väldigt bra, de fortsätter att komma in och alla berättelser om hur man kan komma tillbaka...