Min älskade Linda

Linda reser vidare i livet, sitt liv, ett annat än planerat men bara det, annat. Hon kämpar med talet och gör framsteg, jag som inte träffar henne dagligen ser ständiga framsteg. När hon orkar och är med i konversationer kommer det spontant fram ord då och då, ord som hon inte alltid "kan" när hon försöker. Det finns gott hopp och ständigt förbättring! Linda jobbar med två olika logopeder, en på distans och en som besöker varannan vecka eller så. Vi är många som nu hoppas, tror, på möjlighetena att Linda ska återfå sitt tal i god omfattning.  När det gäller rörelse klarar hon sig ganska bra själv, lite hjälp får hon men hon fixar och plockar i köket, hänger med barnen, det senate fick vi en video på Linda som spelade fotboll med barnen. Hon var väl ingen Zlatan direkt men uveckling och förbättring finns! De har kollat upp henne medicinskt och det ser bra ut, de vågar ännu inte göra några operationer för att öppna hennes igenkorkade kärl, risken för att proppar ska lossna och ...

Bilden i inlägget är snart ett år gammal, det är nog ett par veckor kvar. Mitt i full pandemi fick vi lite överraskande lov att besöka en IVA avdelning och hälsa på Linda. Efteråt har vi nog insett att orsaken troligen var att de inte trodde hon skulle klara sig... Men det gjorde hon!  Idag kan hon gå, hon börjar få igång talet. Högersidan är ännu förlamad men hon gick fram och tillbaka till förskolan för någon vecka sedan! Kämparandan är stark! Så oerhört tacksam att vi sitter här där vi gör idag. Allt kunde varit mycket bättre förstås, men det kunde också ha varit oerhört mycket sämre... Tacksam, dagens ord...

Idag fyller Freja 1 år, det är ett år sedan allt började. Det gick bra till en början, dagen efter förlossning får vi reda på att "allt är inte bra med Linda". Oro... Men en film som visar Linda sitta upp och prata, om än med besvär, lugnar lite - "Det ser ju inte så farligt ut"... Sen gick det ett dygn till och sen kom det där hemska, meddelandet om att "Linda är jättedålig, hon åkte med iltransport till Linköping, jag vet inte vad som händer!". Stackars Johan står med en nyfödd och vet inget, ingen visste... Idag vet vi... Men idag är det ändå en födelsedag! Vi firar! Det är bra! Kalaset är i morgon och då firar vi också, både lilla Freja, ett charmtroll utan like, och vi firar att Linda är med på kalaset! Det är jobbigt, men det rullar på, första året med Freja blev inte som någon hade tänkt sig men alla är med. Linda satte tidigt upp ett mål när det gällde talet, hon ville kunna säga "Jag älskar dig!" Hon har kämpat, det har gått lite upp och...

Det var ett tag sedan jag skrev något här, ett bra tag sedan, närmare 4 månader och nästan lika många dagar. Det innebär inte att inget hänt, men det är kanske inte så mycket att berätta om. Kanske... Har jag nämnt att Linda nu går utan kryckor, hemma i alla fall? Det gör hon, rullstolen är knappt använd, jag har inte sett den på länge. Hon är mer och mer rörlig, sist jag träffade henne frågade jag om hon kände något i den förlamade sidan, och för första gången så nickade hon och visade att hon faktiskt känner lite mer, det går åt rätt håll... Vet ni om att Linda nu kan läsa och även uttala de flesta av namnen på de om kring henne? Hon har lite svårt med mitt namn, Anders, det gör dock inget. Jag vill ändå att hon säger Pappa och det kan hon. Ljuden som var svåra innan kommer lite lättare, hon kan tom säga Freja numera. Hennes utveckling med talet går riktigt bra, hon går en speciell kurs tre dagar i veckan och hennes handledare är förvånad över hennes framsteg. Trots att hon antogs ti...

Idag är det fars dag, har inte besökt Linda på ett tag då jag har fått "minsta lilla symptom" på förkylning, får ta det på allvar i dessa tider. Linda väntar på besked om en operation, vi tror den sköts upp efter att hon skadade knäet. Vi vet inte, men här känns inte läge att riskera något... Vi håller viss kontakt på Messenger, skickar lite smileys fram och tillbaka, känns bra! Jag skriver lite ibland med då tror jag Johan får gripa in, hon läser men skriva är ännu svårt. Via hennes syster så fick jag reda på att Linda nu har börjat läsa böcker, hon har en bok med sig i väskan och det funkar tydligen bra för henne att läsa, det känns enormt skönt. Linda själv ångar på, hennes knä är inte ett hinder längre så hon har börjat gå i trappor, upp och ner, och är tydligen väldigt taggad på det mesta just nu. Hon vill, och förmodligen kräver, att lära sig det mesta på nytt. Har inte hört något direkt nytt mer än att hon är på gång, positiv och kämpar vidare. Idag är det ju fars dag,...

 Det var ett tag sedan jag skrev nu. Att påstå att inget händer är en underdrift men allt känns inte som man behöver skriva om. Linda har haft en liten svacka, hon lyckades som sagt överanstränga knäet och blev "sjukskriven" från Rehab i två veckor, inte en som vi trodde först. Det tog lite på hennes psyke, hon blev passiv och lite rastlös, hon kunde inte stödja på höger benet och tappade lite mark. Men den tar ho ganska raskt igen... Linda har för första gången sen hennes stroke beställt fika på kafe! Det är stort! Hon känner inte hon kan prata så hon undviker det, inte bara offentligt utan även till stor del med oss omkring henne. Vi behöver inte hänga upp oss på att hon beställde en kopp "Te" utan kan glädjas åt att hon vågade och att hon klarade av det! Från denna bedrift så fick jag precis meddelande om att Linda har idag lyckats tillaga gröt till lilla Freja, matat henne, sköljt rent tallriken och satt in disken efter måltiden i diskmaskinen, helt på egen hand...

Idag opererades Lindas knä, de sydde igen en venport i samma veva. Det var mycket jobbigare än jag hade trott. Operation m.m. tog ca 30-40 minuter men när jag fick meddelandet "Nu är jag hos Linda på uppvaket" från Johan så slog skräcken till... Det har varit lite för mycket som hänt kring "uppvaket" tidigare. Efter någon timme så kom ändå beskedet att allt var väl och Linda var igång igen, det kändes bra... mycket bra... Nu är jag lugn igen...