Min älskade Linda

Idag är det fars dag, har inte besökt Linda på ett tag då jag har fått "minsta lilla symptom" på förkylning, får ta det på allvar i dessa tider. Linda väntar på besked om en operation, vi tror den sköts upp efter att hon skadade knäet. Vi vet inte, men här känns inte läge att riskera något... Vi håller viss kontakt på Messenger, skickar lite smileys fram och tillbaka, känns bra! Jag skriver lite ibland med då tror jag Johan får gripa in, hon läser men skriva är ännu svårt. Via hennes syster så fick jag reda på att Linda nu har börjat läsa böcker, hon har en bok med sig i väskan och det funkar tydligen bra för henne att läsa, det känns enormt skönt. Linda själv ångar på, hennes knä är inte ett hinder längre så hon har börjat gå i trappor, upp och ner, och är tydligen väldigt taggad på det mesta just nu. Hon vill, och förmodligen kräver, att lära sig det mesta på nytt. Har inte hört något direkt nytt mer än att hon är på gång, positiv och kämpar vidare. Idag är det ju fars dag,...

 Det var ett tag sedan jag skrev nu. Att påstå att inget händer är en underdrift men allt känns inte som man behöver skriva om. Linda har haft en liten svacka, hon lyckades som sagt överanstränga knäet och blev "sjukskriven" från Rehab i två veckor, inte en som vi trodde först. Det tog lite på hennes psyke, hon blev passiv och lite rastlös, hon kunde inte stödja på höger benet och tappade lite mark. Men den tar ho ganska raskt igen... Linda har för första gången sen hennes stroke beställt fika på kafe! Det är stort! Hon känner inte hon kan prata så hon undviker det, inte bara offentligt utan även till stor del med oss omkring henne. Vi behöver inte hänga upp oss på att hon beställde en kopp "Te" utan kan glädjas åt att hon vågade och att hon klarade av det! Från denna bedrift så fick jag precis meddelande om att Linda har idag lyckats tillaga gröt till lilla Freja, matat henne, sköljt rent tallriken och satt in disken efter måltiden i diskmaskinen, helt på egen hand...

Idag opererades Lindas knä, de sydde igen en venport i samma veva. Det var mycket jobbigare än jag hade trott. Operation m.m. tog ca 30-40 minuter men när jag fick meddelandet "Nu är jag hos Linda på uppvaket" från Johan så slog skräcken till... Det har varit lite för mycket som hänt kring "uppvaket" tidigare. Efter någon timme så kom ändå beskedet att allt var väl och Linda var igång igen, det kändes bra... mycket bra... Nu är jag lugn igen...

  Fick denna bilden av Lindas syster Anna, hon hade gett Linda en "make-over" för hon och Johan skulle ut på stan och äta middag. Jag åkte dit direkt på den, hon är så fin Linda, det sneda leendet hon har fått numera och glädjen som strålar från bilden... Oemotståndlig... Älskar dig Linda! En sak till, det blir en operation av Lindas knä i morgon bitti. De har kollat upp henne väl, vi är nöjda, kanske inte helt lugna än, inte jag i alla fall. Men för att använda Johans egna ord: "det känns som ett extremt planerat ingrepp", bättre än så blir det nog inte...

Lovade ju att återkomma när jag fick besked om hur det gick med Linda och hennes knä. Det blir två veckor(!) på sjukuhset för Linda. Låter drastiskt men jag är glad för det, de tar hennes tillstånd på allvar och kollar upp allt innan operationen. Lite smolk i bägaren är att de gjorde inte det av sig själva utan Linda och Johan fick bromsa och kräva att de skulle blanda in "alla" innan de började operera. Hjärtläkaren var glad att de gjorde det... Jag med... Operationen Linda behöver är en rutinoperation, men de måste ge henne intravenöst dropp i ca 2 veckor efter ingreppet (även det standard) men de vill utreda allt om hur de ska operera och framförallt bedöva henne, det tar ett par dagar extra... Återigen, jag är glad att de kolla upp henne ordentligt innan de gör något! Tyvärr är Linda inte lika glad, hon vill inte hamna på sjukhus igen och saknar redsan barnen. De kommer och hälsar på men det är inte samma sak som att vara hemma. Jag förstår henne men är ändå tacksam att d...

 Jag måste lugna er, det är ingen som helst fara med Linda! Hon kämpar på och tar sig framåt i bra takt, och precis därför får hon nu spendera en natt på sjukhus... Återkommer till det... Det finns inte så mycket att rapportera, krisen är över och den lilla familjen formar sin nya vardag kring sin nya situation. Linda är på oförskämt gott humör (för det mesta) och tränar och ligger i allt vad hon kan. Jag har haft lite svårt med att träffa henne, jag drabbas av en sorg över det som "borde varit" när jag träffar henne. Det finns inget hos Linda som framkallar det, hon är mestadels glad och ler åt det mesta, det ligger helt hos mig och är troligen helt ogrundat.  Jag var där igår och fick precis in en timme mellan föregående och efterkommande besök. Det är släkt och vänner och även hennes arbetsgivare är på gång att hälsa på henne. Barnen sköter sig som små änglar men Johan får nog slita hårt för att klara skivan, Linda hjälper till med allt hon kan men det är ändå en del över ...

Blev tvungen att ägna en "fikarast" åt ett inlägg, jag är så glad! Tidigare i veckan kom ett meddelande från Johan, Linda hade klarat av att hålla sitt högra ben utsträckt rakt ut under en längre tid. Rörelse och styrka finns i benet! Har under veckan hört lite om att Linda mer och mer går med krycka och helst lämnar rullstolen helt åt sidan. Vid besök hos Farmor hade lillasyster Lisa åkt mer i rullstolen än Linda själv. Så igår kom beskedet som gjorde mig så enormt glad och lycklig, helt varm inombords. Linda hade suttit i soffan på övervåningen, ställt sig upp, gått ner för trappan och in på toaletten, helt på egen hand, utan kryckor eller andra hjälpmedel! Johan hade gått med som säkerhet men behövde inte stötta alls! Idag ska jag hälsa på Linda och kanske med egna ögon få se henne gå på egen hand. Jag vet att hon kämpar och att hon lyckas, jag vilar lugnt i det jag hör. Jag är helt övertygad att Linda kämpar med allt hon kan för att komma tillbaka. Med beskedet igår så in...