Min älskade Linda

Blev tvungen att ägna en "fikarast" åt ett inlägg, jag är så glad! Tidigare i veckan kom ett meddelande från Johan, Linda hade klarat av att hålla sitt högra ben utsträckt rakt ut under en längre tid. Rörelse och styrka finns i benet! Har under veckan hört lite om att Linda mer och mer går med krycka och helst lämnar rullstolen helt åt sidan. Vid besök hos Farmor hade lillasyster Lisa åkt mer i rullstolen än Linda själv. Så igår kom beskedet som gjorde mig så enormt glad och lycklig, helt varm inombords. Linda hade suttit i soffan på övervåningen, ställt sig upp, gått ner för trappan och in på toaletten, helt på egen hand, utan kryckor eller andra hjälpmedel! Johan hade gått med som säkerhet men behövde inte stötta alls! Idag ska jag hälsa på Linda och kanske med egna ögon få se henne gå på egen hand. Jag vet att hon kämpar och att hon lyckas, jag vilar lugnt i det jag hör. Jag är helt övertygad att Linda kämpar med allt hon kan för att komma tillbaka. Med beskedet igår så in...

Tio dagar sen sist jag skrev, inga nyheter är goda nyheter, så får vi se det, både ni och jag. Det har inte hänt så mycket, men samtidigt händer saker hela tiden. Linda har flyttat hem, jag tror hela deras familj hittade ett annat lugn när Linda kom hem. Samtidigt har jag sett filmklipp när hon äter frukost med hörselkåpor, ett barn i sin stol i fullt uppror, och en lillasyster liggande på golvet och härjar på så gott hon kan... Och en äkta man som väljer att ta fram mobilen och filma lite, Linda ser lite uppgiven ut, och förtvivlad. Men det är nog undantag, det jag hör är att allt går bra, för det mesta. Första dagen hemma fick ambulansen komma två gånger, på morgonen mådde Linda dåligt och fick åka in akut, de tog prover. Sen på kvällen kom lite feber och en ambulans. Den gången slapp hon åka in, de ringde upp läkaren och proverna visade på urinvägsinfektion. Lite penicillin och sen blev hon bättre fort. Hon hade tydligen fått urinvägsinfektion på rehab men det visste de inte om hemm...

...rörelse!!! Sen förra postningen har vi fått se saker hända på Lindas högra sida. Det har kommit filmer lite då och då på telefonen och någon glädjetår har fallit när jag kikat. Det började när jag besökte Linda i helgen, vi satt ute och pratade lite och plötsligt så "säger" Linda att hon kan röra på högerarmen. Johan ler lite och säger skeptiskt att "Det har du nog drömt", Linda står dock på sig och tecknar åt Johan att hämta hennes mobil. När hon får den bläddrar hon fram en film som hon visar oss... Där sitter Linda vid ett bord med höger arm vilande rakt ut från kroppen. Tillsammans med sjukgymnastens och sina egna vrål så lyckas hon vrida armen med hande in mot magen. De gör det om och om igen, hon har fått kontakt med armen på höger sida, åtminstone uppe vid axeln... Det gick någon dag så kom en film till, denna gång ser vi Lindas hand och filmen visar hur hon kan kröka på sina fingrar lite, alla fingrar rör sig tillsammans. Hon har kontakt med handen på hög...

 Jag inser att det var länge sedan jag skrev, för länge. Folk börjar höra av sig, trevligt i sig, men tanken var ju att hålla uppe lite informationsflöde här så alla kunde hänga med. En del har varit oroade över att något har hänt, det har det, men mest bra saker! Orsaken till att jag inte skrivit var först att jag hade semester, sen gick det över till att jag har börjat jobba... Men nu är "vardagen" här och den tid man inte kände man hade under första jobbveckan, den tiden börjar sippra fram lite sakta igen. En sak som hände och gjorde att informationsflödet lite ströps var att verksamhetschefen på Rehab kom tillbaka. Tydligen hade deras reglering pga Corona "glidit" lite under semestern, nu är det strikt EN besökare åt gången, undantag är Lindas familj eller om man kan vara utomhus. Jag har inget att säga om det, det är bra att de håller garden uppe mot Corona. Men besöken blir glesare när många slåss om tiderna. En annan orsak är att Linda är hemma på helgerna nu...

Förra veckan var Johan och barnen i sommarstugan och Linda fick hålla till godo med föräldrar och syskon. Hon var inte överförtjust men när jag träffade henne var hon ändå på gott humör. När de kom hem skulle Linda för första gången på nästan 3 månader få tillbringa en helg hemma. En milstolpe. Hon skulle komma hem på lördagen och sova över till söndagen, riktigt så blev det inte, Lindas "skämtlynne" slog till. Jag har bara hört detta i andra hand men det låter precis som ett av Lindas upptåg. I fredags kom hennes mamma och syster och skulle fika med henne på eftermiddagen. Så när de hade dukat upp på uteplatsen och ringde efter Linda fick de till svar "Vi står och väntar på er uppe vid entrén!". Förvirring... sen kom det ett "Vi kommer ner till er...". När Linda kommer ner i sin rullstol har hon svårt att sitta rakt, hon har väldigt roligt och skrattar intensivt.  Det visade sig att det hade kommit en ny sköterska som Linda hade sagt åt att hon skulle bli...

Häromdagen fick jag en hälsning på Snapchat i en grupp där Linda och Johan delar lite filmer och bilder med släkten. Egentligen var det två hälsningar, de gjorde mig enormt glad! De speglade bådas humor och att de har hittat sätt att hantera situationen som bådar enormt gott. Första filmen visar Linda sittande i soffan bredvid Freja. Johan filmar och frågar Linda: "Skulle du inte dammsuga huset idag?". Linda tittar bort med finurlig blick, Johan frågar igen, Linda tittar runt och ser helt oförstående ut, hon klappar lite på Freja och tittar på allt annat än Johan... Nästa film visar Linda i sin rullstol i full fart med att dammsuga i köket, en liten "tvåaktare" för att roa oss släktingar en smula. Jag kan inte riktigt förklara varför eller exakt vad det är men dessa små filmsnuttar innehöll mycket värme och glädje i mina ögon, det kändes lite "typiskt Linda och Johan" och visar att de hittar på lite hyss och sätt att roa sig (och oss andra) i denna nya sit...

Jag har varit bortrest ett tag, nyheterna från Linda har varit ganska få men i stort sett är det samma som innan, små stabila steg framåt. Har fått några filmer där Linda jobbar med talet, det rör sig framåt, det nöjda leendet som Linda får när hon lyckas ljuda rätt är fyllt av glädje, hopp och styrka.  Nu i veckan åker Johan och barnen på en kortare semester till sommarstugan, Linda får vara hemma med oss andra. Vi ska ägna oss att göra i ordning ett rum på övervåningen där Linda kan vila eller sova, vilket som passar bäst. Allt är förberedelser för att Linda inom kort förhoppningsvis ska kunna tillbringa sin förstas natt hemma med familjen! Hennes rehabiliteringsplan ligger ännu fast, det är ca 5 veckor kvar tills hon planeras flytta hem. Allt går på fullvarv trots semestertider. En tacksamhetens tanke till all personal på Rehab som jobbar med Linda och alla andra, vi är oerhört tacksamma för det ni gör! Länge sedan jag träffade Linda nu, ska försöka få tid för ett besök snarast ...