Min älskade Linda

Det har gått 23 dagar sedan vi besökte Linda den där dagen i Linköping. Hon var djupt nersövd och vi misstänker att vi fick lov att besöka henne för att utgången var ytterst oviss, det var inte säkert vi skulle befinna oss där vi är idag... Jag började räkna den dagen jag träffade Linda, men hon fick sin första stroke 6 dagar innan det, så vi är nästan uppe i en månad sedan Linda fick sin stroke. Vi är uppe i en månad, inte Linda... Linda har varit vaken i ca 2 veckor, ganska exakt. Om hon är på samma ställe i sin process som vi var för två veckor sedan, då har hon det jobbigt. Jag har inte läst bakåt i min egen blogg, men jag tror jag skrev om "hopp", det var mycket hopp under en lång tid. Ett hopp om att det skulle gå bra. Vid den tidpunkten hade vi börjat hitta andra som drabbats, bland annat via FB-gruppen SMIL - Stroke Mitt i Livet. Vi började få lite goda exempel på att det kan gå väldigt bra, de fortsätter att komma in och alla berättelser om hur man kan komma tillbaka...

Äntligen! Linda är igång med rehab! På väg tillbaka, tillfrisknande, förbättring. Förväntningarna är stora, att befinna sig här var en ren önskedröm för bara ett par veckor sedan. Nu är vi här, drömmen är uppfylld! Men... Alltid det där... Men... Oron och sorgen finns kvar, stor glädje också så klart, men man ramlar baklänges ibland... Det kommer plötsligt och ganska hårt, tankar om att det skulle inte vara så här, oro för hur det kommer att bli. Jag anser mig ha en ganska bra förmåga att finnas i nuet, glädjas åt det positiva, arbeta med det jag kan påverka och lämna det jag inte rår över åt sidan, till någon annan eller en högre makt om man så vill. Nu är allt ihoprört i en soppa, glädjen över framsteg med vad som borde vara enkla, självklara saker blir till insikter om konsekvenser som föder oro och sorg. Som jag skrivit om innan, glädje och sorg om vartannat... Jag har inte träffat Linda vaken, vid medvetande, sedan hon åkte från mitt hus efter att ha hjälpt mig med min flytt i mit...

Idag har Linda kommit igång med Logoped, Arbetsterapeut och sjukgymnast Fått en Cola... --- ooo --- Idag blir det ett kort meddelande, betyder inte att inget händer men jag tar dagen till att vara nöjd och känna att allt är ganska lugnt. I morse tänkte jag nog för första gången att jag inte kände behov av att ringa och fråga hur natten har varit, jag var lugn i att Linda var okej. Känns bra... --- ooo --- Lindas träningsprogram startade på allvar idag, det blir hårdträning av högersidan för att den ska komma igång. Hon övar också på att göra ljud för Ja och nej, hon har bilder för ja/nej som hon kan peka på men träningen går ut på att göra ljuden också. Hon kunde nästa säga Hej när Johan kom på besök. Framsteg! Det kom också en bild på Linda som gjorde mig väldigt glad, hon hade fått sig en Cola och log så nöjd. Det var en av de bästa bilderna jag sett på länge, åtminstone sen förra bilden... Alla bilder på Linda är bra numera känner jag. En annan sak hon ska öva på är att vila, ett må...

Idag har Linda: Uttalat sina första ord sedan hon vaknade Sittränat  Träffat hela familjen --- ooo --- Det blev inget inlägg igår, jag var trött och det hände nog inte så mycket. Det kom en bild som Johan tog på sjukhuset, det är Lindas träningsprogram som kommer dra igång på allvar i morgon måndag. --- ooo --- Idag fick jag äntligen träffa Linda! Det har känts enormt viktigt för mig att få träffa henne när hon varit vaken och se hur det är med henne. Förväntningarna hade jag nog inte koll på, jag ville bara veta och hade väl fått hantera det beroende på vem jag träffade. Utan att överdriva så var det allt jag hade hoppats och lite till.  När vi kom så var en sköterska där och pysslade om Linda lite. Hon kopplade bort trak:en och försökte få Linda att säga hej. Linda var dock inte med på det helt, när sköterskan gick ut en stund så kastade Linda av sig sin hjälm som hon måste ha när hon sitter upp och någon slang lossnade. Så sköterskan kom in igen och fixade med slangarna lit...

En liten summering från Johans besök tidigare i kväll/eftermiddags. De har gjort en "sväljtest", den fungerade perfekt. Hon var också piggare idag än vad hon var igår. Ett första besök från sjukgymnasten, på måndag kör de igång på allvar med rehab, bland annat med logoped. Små, små steg, men betydelsefulla och åt rätt håll... Kämpa vidare min älskade Linda!

Linda idag: Kan svälja och bli av med trak:en Flyttar till "avdelningen" från IVA --- ooo --- Har inte fått så mycket information idag, Linda kan svälja vilket innebär att de kan ta bort trak:en, vet inte hur det funkar men det låter bra. Hon får också flytta från IVA och flytta till avdelningen. Då upphör begränsningarna och vi ska kunna besöka Linda.  Det blir inte alla på en gång utan det blir något rullande schema med några åt gången. Johan är uppe hos henne nu, kanske han kan berätta mer senare ikväll. Jag hoppas kunna besöka Linda någon gång under helgen. Man funderar på hur man ska tolka den minskande mängden information, men det måste innebära ett tecken på stabilitet, att allt är bättre och vi kan se fram emot rehab, något som kommer hålla på under enlängre tid.  Talade med några kollegor och inser att det som jag ser som fantastiskt och stora framsteg fortfarande är en situation och ett läge som många anser är en katastrof... Man gläds åt det lilla...

Linda idag: --- ooo --- Idag var en annorlunda dag, Linda är i närheten men hon känns längre bort. Sjukhuset vill inte att vi ringer på samma sätt som de tyckte vi kunde i Linköping. Här är det Johan som får stå för kontakten, helt rimligt i och för sig, vi andra fick välja ut en person som får ringa och kolla läget. Det kändes plötsligt som Linda kom lite längre bort från oss, även om hon är nära rent geografiskt. Det händer mest bra saker numera, Linda jobbar på och blir bättre på mycket. Idag fick Johan och Alva hälsa på i hela 4 timmar. När jag och Johan pratade när han var på väg hem sa han att han kände att det hände inte så mycket, det kändes som det stod still. Sen kom han på att förra gången han besökte Linda så var hon vaken i 20 minuter, sen sov hon en stund och var vaken igen, ca 20 minuter. Men idag när de var där i 4 timmar så sov Linda en gång, i ca 20 minuter. Vi konstaterade att Linda har blivit avsevärt starkare och piggare på bara ett par dagar. Det är inte fullt en ...