Min älskade Linda

Dagarna tar sin tribut, idag blir det ett kortare inlägg, mycket händer i vardagen och jag ligger lite efter med sömn. Det händer mycket med Linda också. Idag har hon börjat röra på sig, vänster sida. Hon har harklat sig och verkade vara aningen besvärad av tuberna till respiratorn.  Hon har också öppnat ögonen, de får ingen kontakt med henne. Det är nog inte förväntat, hon är ännu nersövd men kroppen börjar vakna. Dagens guldkorn är ändå beskedet att Linda idag mer eller mindre andas av egen maskin. Det är helt klart något att sova på mina vänner! Idag förhoppningsvis lite tidigare än övriga kvällar i veckan...

Ikväll kom ett kort meddelande från Linköping. Linda öppnade ögonen ett kort ögonblick, de hann inte få kontakt med henne. Hon hostade lite och andas mer och mer utan respirator. Tuberna från respiratorn verkar inte störa henne... Detta ska jag ta med mig in i min egen sömn... God natt alla...

Dagens status för Linda: Fortsatt stabilt Bra respons på sänkningen av bedövningsmedel Planerad "uppväckning" på fredag (Linda kommer ännu vara medvetslös) --- ooo --- Idag har varit en körig dag, jag vet inte hur mycket jag orkar skriva, det har hänt så mycket så jag är lite snurrig. Händelserna är dock goda, riktigt bra kan man nog säga. Jag googlade och sökte upp Stroke-riksförbundet, de hade en mejladress för oss som drabbats som anhöriga och jag skickade in hela storyn, även om jag försökte hålla den kort. Fick snabbt ett svar och dessutom en kontakt med en överlevare som drabbats av något lite liknande Linda.  Besök gärna hennes blogg:  https://strokesurvivor.blogg.se/   Anledningen till att jag sökte upp föreningen var att vi hade fått ganska god nyheter under dagen. Gårdagens besked om att de inte längre jobbar för att rädda hennes liv utan för att få henne bättre ingav hopp. Tankarna började vandra iväg mot, "Vad händer nu?" och efte...

Lindas status idag: Stabilt CT röntgen visar att svullnaden i hjärnan minskar, lite men ändå minskar Nedtrappning på sömnmedel påbörjad Och det bästa, läget anses numera inte "livshotande"! --- ooo --- Jag minns känslan, stunden då allt brakade samman, jag hade precis klarat av morgonen och klätt mig i arbetskläder för att hjälpa Ellinor med renoveringen av hennes lägenhet. Det var lördag, en lätt oro fanns efter att ha sett en video på min dotter där hon kämpar med att i en app stava till "Spegel". Telefonen ringer, tror strax innan jag ska igenom dörren, och jag hör Linda man, Johan, i luren med en förtvivlan i rösten som man inte vill höra när man väntar på besked. Johan berättar vad som hänt: "Jag vaknade av att Linda krampade kl 03, personal kom in och det blev fullt pådrag på sekunder, hon är i Linköping på undersökning" sa han. Där tappade jag fotfästet... avgrunden öppnades... jag föll... Jag kan se mig själv, lite utifrån och på en...

Dagens status: Fortsatt stabilt --- ooo --- Idag är en lugn dag, första dagen utan större attacker av sorg och nedstämdhet. Det kändes redan i morse då jag vaknade, det var ingen djup oro utan det fanns ett lugn. Anna, Lisa och Philip skulle komma på frukost så lite arrangemang kring det höll sinnet igång. Morgonrapporten från Linda var ett betryggande "fortsatt stabilt". Idag har vi firat Lindas äldsta dotters kalas, hon fyller 2 år, igår kändes det tungt, en våg av ganska stillsam sorg sköljde över mig. Väl på kalaset så höll sig sorgen utanför, det stack till lite när lilla Alva gick över gräsmattan noggrant balanserande en full vattenkanna, så lik som mor. Glädjen över Alva och lilla Freja tog över och det blev en bra tillställning, väldigt trevligt. Kan inte tänka mig annat än att Linda vill att vi ska fira barnens födelsedag ordentligt, något annat vore otänkbart! --- ooo --- När det gäller Lindas läge så är det numera Anna som brukar ringa upp till Lind...

Dagens status ser ut så här: Lindas tillstånd är fortsatt stabilt Ingen feber Djupt nersövd, de har lagt på lite extra så hon får vila maximalt Syresättningen ökar, syrgasen sänkt i två steg under dagen --- ooo --- Jag lovade att stå för morgonens samtal till Linda, vaknade tidigt och tänkte somna om en stund, det blev en sen kväll igår. Tanken på att ringa Linda släppte inte, jag gick upp, gjorde kaffe och ringde upp Lindas sal. Jag kände mig lugn idag, antalet stabila dagar ökar och varje dag är ökat hopp, fasan att få ett negativt besked finns där men var under kontroll när jag lyssnade på signalerna i telefonen. En narkosläkare/sköterska svarade och gav snabbt beskedet att jag skulle återkomma efter ronden. Jag sa att jag ville bara veta hur natten hade gått, om Linda ännu var stabil, beskedet var allt är fortsatt lugnt. Jag skickade vidare detta till övriga i familjen, ännu en stabil natt. Resten av morgonen gick till att ringa till min mor och informera om läget, ja...

Det tog ett tag att samla tankarna kring bloggen, jag ville också stämma av med alla andra i familjen att det var OK att jag lade ut mer personlig information. Detta inlägg samlar upp lite kort vad som hände dag 1 och 2, den 30/4 och 1/5. Det blir också lite summering av dag 0. 29 april- dag 0 Vid vårt besök i Linköping den 29 april fick vi en information om Lindas tillstånd som inte stämde med den bild vi hade sen tidigare, en mycket brutalare bild av läget. Vi hamnade nog ganska direkt i olika stadier av chock. Våra förhoppningar om att Linda skulle kunna återkomma till 90-100% grusades. Vi fick också åter öppna för möjligheten att hon faktiskt kan dö. Lindas vänstra hjärnhalva är skadad till ca 3/4 och hela hjärnan försörjs av blod/syre från sekundära kärl, huvudådrorna i halsen är igensatta. Vi fick inte riktigt svar på om det gick att åtgärda men eftersom Linda också behöver blodförtunnande är alla ingrepp för riskabla just nu. Hon hade dessutom fått en lunginflammation, vanli...