Min älskade Linda

Idag opererades Lindas knä, de sydde igen en venport i samma veva. Det var mycket jobbigare än jag hade trott. Operation m.m. tog ca 30-40 minuter men när jag fick meddelandet "Nu är jag hos Linda på uppvaket" från Johan så slog skräcken till... Det har varit lite för mycket som hänt kring "uppvaket" tidigare. Efter någon timme så kom ändå beskedet att allt var väl och Linda var igång igen, det kändes bra... mycket bra... Nu är jag lugn igen...

  Fick denna bilden av Lindas syster Anna, hon hade gett Linda en "make-over" för hon och Johan skulle ut på stan och äta middag. Jag åkte dit direkt på den, hon är så fin Linda, det sneda leendet hon har fått numera och glädjen som strålar från bilden... Oemotståndlig... Älskar dig Linda! En sak till, det blir en operation av Lindas knä i morgon bitti. De har kollat upp henne väl, vi är nöjda, kanske inte helt lugna än, inte jag i alla fall. Men för att använda Johans egna ord: "det känns som ett extremt planerat ingrepp", bättre än så blir det nog inte...

Lovade ju att återkomma när jag fick besked om hur det gick med Linda och hennes knä. Det blir två veckor(!) på sjukuhset för Linda. Låter drastiskt men jag är glad för det, de tar hennes tillstånd på allvar och kollar upp allt innan operationen. Lite smolk i bägaren är att de gjorde inte det av sig själva utan Linda och Johan fick bromsa och kräva att de skulle blanda in "alla" innan de började operera. Hjärtläkaren var glad att de gjorde det... Jag med... Operationen Linda behöver är en rutinoperation, men de måste ge henne intravenöst dropp i ca 2 veckor efter ingreppet (även det standard) men de vill utreda allt om hur de ska operera och framförallt bedöva henne, det tar ett par dagar extra... Återigen, jag är glad att de kolla upp henne ordentligt innan de gör något! Tyvärr är Linda inte lika glad, hon vill inte hamna på sjukhus igen och saknar redsan barnen. De kommer och hälsar på men det är inte samma sak som att vara hemma. Jag förstår henne men är ändå tacksam att d...

 Jag måste lugna er, det är ingen som helst fara med Linda! Hon kämpar på och tar sig framåt i bra takt, och precis därför får hon nu spendera en natt på sjukhus... Återkommer till det... Det finns inte så mycket att rapportera, krisen är över och den lilla familjen formar sin nya vardag kring sin nya situation. Linda är på oförskämt gott humör (för det mesta) och tränar och ligger i allt vad hon kan. Jag har haft lite svårt med att träffa henne, jag drabbas av en sorg över det som "borde varit" när jag träffar henne. Det finns inget hos Linda som framkallar det, hon är mestadels glad och ler åt det mesta, det ligger helt hos mig och är troligen helt ogrundat.  Jag var där igår och fick precis in en timme mellan föregående och efterkommande besök. Det är släkt och vänner och även hennes arbetsgivare är på gång att hälsa på henne. Barnen sköter sig som små änglar men Johan får nog slita hårt för att klara skivan, Linda hjälper till med allt hon kan men det är ändå en del över ...

Blev tvungen att ägna en "fikarast" åt ett inlägg, jag är så glad! Tidigare i veckan kom ett meddelande från Johan, Linda hade klarat av att hålla sitt högra ben utsträckt rakt ut under en längre tid. Rörelse och styrka finns i benet! Har under veckan hört lite om att Linda mer och mer går med krycka och helst lämnar rullstolen helt åt sidan. Vid besök hos Farmor hade lillasyster Lisa åkt mer i rullstolen än Linda själv. Så igår kom beskedet som gjorde mig så enormt glad och lycklig, helt varm inombords. Linda hade suttit i soffan på övervåningen, ställt sig upp, gått ner för trappan och in på toaletten, helt på egen hand, utan kryckor eller andra hjälpmedel! Johan hade gått med som säkerhet men behövde inte stötta alls! Idag ska jag hälsa på Linda och kanske med egna ögon få se henne gå på egen hand. Jag vet att hon kämpar och att hon lyckas, jag vilar lugnt i det jag hör. Jag är helt övertygad att Linda kämpar med allt hon kan för att komma tillbaka. Med beskedet igår så in...

Tio dagar sen sist jag skrev, inga nyheter är goda nyheter, så får vi se det, både ni och jag. Det har inte hänt så mycket, men samtidigt händer saker hela tiden. Linda har flyttat hem, jag tror hela deras familj hittade ett annat lugn när Linda kom hem. Samtidigt har jag sett filmklipp när hon äter frukost med hörselkåpor, ett barn i sin stol i fullt uppror, och en lillasyster liggande på golvet och härjar på så gott hon kan... Och en äkta man som väljer att ta fram mobilen och filma lite, Linda ser lite uppgiven ut, och förtvivlad. Men det är nog undantag, det jag hör är att allt går bra, för det mesta. Första dagen hemma fick ambulansen komma två gånger, på morgonen mådde Linda dåligt och fick åka in akut, de tog prover. Sen på kvällen kom lite feber och en ambulans. Den gången slapp hon åka in, de ringde upp läkaren och proverna visade på urinvägsinfektion. Lite penicillin och sen blev hon bättre fort. Hon hade tydligen fått urinvägsinfektion på rehab men det visste de inte om hemm...

...rörelse!!! Sen förra postningen har vi fått se saker hända på Lindas högra sida. Det har kommit filmer lite då och då på telefonen och någon glädjetår har fallit när jag kikat. Det började när jag besökte Linda i helgen, vi satt ute och pratade lite och plötsligt så "säger" Linda att hon kan röra på högerarmen. Johan ler lite och säger skeptiskt att "Det har du nog drömt", Linda står dock på sig och tecknar åt Johan att hämta hennes mobil. När hon får den bläddrar hon fram en film som hon visar oss... Där sitter Linda vid ett bord med höger arm vilande rakt ut från kroppen. Tillsammans med sjukgymnastens och sina egna vrål så lyckas hon vrida armen med hande in mot magen. De gör det om och om igen, hon har fått kontakt med armen på höger sida, åtminstone uppe vid axeln... Det gick någon dag så kom en film till, denna gång ser vi Lindas hand och filmen visar hur hon kan kröka på sina fingrar lite, alla fingrar rör sig tillsammans. Hon har kontakt med handen på hög...